Månadsarkiv: maj 2008

Han lever

Senaste nytt, och jag drar en lättnadens suck:

Today
X Tack till alla er som hört av sig idag! All min kärlek till er! 4:01pm
X Tack för all omtamnke! Det värmer!
6:02am
Och han har dessutom bytt profilbild till en vanlig leende från liemannen.

Nu har jag en intensiv pluggtimme framför mig, då jag tänkte försöka få färdigt en recension, innan jag får besök av min… ehrm… kompis, för en natt av ett helt annat slags intensiva aktiviteter.

Imorgon landar planet med vännen från Sverige, och under de tio dagar som hon är här vet jag inte riktigt när jag ska hitta tid till bloggande vid sidan av soft sweet häng med henne, ett heltidsjobb och inlämning av tre slutarbeten på universitetet, men jag återkommer, jag lovar!


Vad gör man?

En gammal klasskompis från högstadiet, som jag inte egentligen var särskilt nära med då, och som jag inte har pratat med sedan dess, det vill säga på över tio år, finns på min kontaktlista på facebook. Jag har inte den blekaste aning vad som har hänt i hans liv sedan vi senast sågs på skolavslutningen i nian tills nu.

Det är så hjärtskärande och jag får ångest och jag vet inte vad jag ska göra, se här hans senaste statusuppdateringar:

X Jag funderar på att ta livet av mig i natt. Helt seriöst. I natt… 8:33pm
X Jag funderar på att ta livet av mig i natt. Helt seriöst.
8:24pm
Yesterday
X snälla hjälp mig, jajg klara intet det själv.. Någon? 7:05pm
X Mitt liv går en anning halvtungt nu, uppförsbacke så att säga. Pepp mottages tacksamt! 2:52pm
X Tröstäter sten, frusen kaktus och undrar när i helvete man ska bli gråhårig egentligen?? 1:48pm
X Det är läge att peppa X nu, uppförsbacken är brant och motvinden hård… 6:20am
May 19
X Har tänkt försöka sluta dricka igen. Alla som vill stödja mig får gärna höra av sig, det skulle uppskattas! 6:31am
May 18
X Nu ger jag upp. skiter i det här! Hej då! 1:22pm

Jag skickade ett meddelande, men vafan… ett facebookmess känns så jävla beigt. Vad gör man?


Senaste hitten

Jag kan bli helt besatt av musik. När jag gillar en skiva lyssnar jag på den om och om och om och om igen, tills jag tröttnar. Just nu är det Juanes senaste som ligger som ”mest spelade” i iTunes, och då allra särskilt Gotas de agua dulce som är hans senaste hitsingel här i Underlandet. Lyssna själva:

Det är bra, det är mycket bra…


Perspektiv

Har sett det här runt omkring på olika bloggar, här kommer min version:

För fem år sedan
Jag hade ganska nyligen kommit tillbaka till Sverige efter min första ett år långa vistelse på den här kontinenten, det där helvetesåret med psykot, men som trots honom fick mig handlöst förälskad i kontinenten. Jag pluggade och jobbade och vann med hästlängder hångeltävlingen jag och två korridorare hade (0,5 poäng för varje nytt hångel, 1 poäng för varje nytt sex).

För tre år sedan
Jag var än en gång på väg till kontinenten, min tredje resa den här gången, och det skulle bli mitt första besök i Underlandet, sedan skulle jag resa landvägen tvärs över kontinenten för att göra drömpraktik på FN. Jag sparade CSN-terminer genom att läsa dubbla kurser och skrev på två olika B-uppsatser samtidigt, tränade tre kvällar i veckan och höll i en studiecirkel på kvinnojouren. Nu undrar jag hur jag hann med, men det gjorde jag.

För ett år sedan
Jag bodde i Andra Landet och hade precis fått jobb på FN, där jag gjorde praktiken tidigare, och sagt upp mig från vandrarhemmet där jag jobbade svart som receptionist för en skitlön (fast jobbet var kul, måste jag ändå erkänna). Jag och Den Där var kära och lyckliga och allt var väldigt bra i största allmänhet.

För tre månader sedan
Jag hade precis flyttat från Andra Landet till Underlandet och börjat utbildningen och flyttat in i min finfina lägenhet och börjat installera mig i största allmänhet. Och räknade ner för att Den Där skulle komma hit.

För en månad sedan
Underlandet började kännas mer och mer som hemma (det var i och för sig kärlek vid första ögonkastet och ända sedan första gången har det känts som att jag hittat hem) och vardag. Jag försökte repa mig efter Den Där, som hade bestämt sig att stanna kvar i Andra Landet, men ännu hade jag ingen aning om resten av historien.

Igår
Hade jag planerat in en intensiv pluggdag, men det blev lite mindre intensivt än vad jag hade tänkt mig, för skypeande med mamma och födelsedagspappa i Sverige och lunchande med en vän tog upp en massa pluggtid. På kvällen var det ganska avslagen födelsedagsfest för magsjuk kompis.

Idag
Plugg, plugg, plugg hela dagen, och så på kvällen styrelsemöte på jobbet. På en söndagskväll, men så är det väl att jobba på en organisation där alla (utom jag) är volontärer.

Imorgon
Ny vecka, jobb och plugg, massor att fixa på kontoret. Och så ska jag prata med kompisen, som väl snart får kvalificera som KK, för att ses innan vännen från Sverige kommer.

Om ett år
Då bor jag i Underlandet, kanske jobbar jag kvar på samma jobb, och har snart avslutat tredje terminen på min tvååriga utbildning. Kanske, jag hoppas, hoppas, finns det kärlek med i bilden. Och jag hoppas att alla fantastiska vännerna finns kvar.


Mer tid!

Tiden bara springer ifrån mig, jag skulle behöva minst en dag till i veckan för att hinna med allt det där som jag vill. Snart-snart, om bara några dagar kommer fina vännen från Sverige och hälsar på och då vill jag ju ha en massa tid att hänga med henne, inte jobba-plugga-jobba. Så helgen är vikt till plugg och åter plugg för att hinna med så mycket som möjligt innan hon kommer. Får se hur det går, det är ju en massa annat som lockar också, varför har veckan bara sju dagar och dagarna bara tjugofyra timmar?

Det finns en massa jag vill skriva om också, herregud jag har ju inte ens skrivit om nya jobbet ännu. Sen finns det mer att berätta på kompis-fronten, han den där kompisen som dök upp helt lägligt när Den Där krossade mitt hjärta än en gång (och hjärtat, det repar sig, det kommer att bli bra, och det är ju ännu en sak jag vill skriva om). Och snart, mycket snart måste det komma ett inlägg om hela Underlandets gigantiska kollektiva hora-madonna-komplex som jag krockar med gång på gång.

Men nu ska jag luncha med en kompis och så var det ju det där med pluggandet…

BRB, darlings!


Strategisk handlingsplan

Jag vill inte gråta mer över honom. Jag vet att det inte funkar så, och att det fortfarande finns många ogråtna tårar som måste få komma ut, men jag försöker se framåt. Lägga bakom och blicka framåt. Och leva i nuet med saker som får mig att må bra.

Punkt nummer ett på min strategiska handlingsplan för att må bra var ”jag vill ha sex med någon, nästan vem som helst”. Och ibland så verkar det nästan som att vissa saker händer precis när det är meningen att de ska hända. Så i måndags stötte jag av en slump(?) på en gammal kompis jag inte har träffat på över ett år. Så vi bytte nummer för att hänga någon dag. Och i fredags ringde han och satt på en bar i närheten och drack öl och jag drog dit och en sak ledde till en annan och vi hamnade hemma hos mig. Jag hade lagt alla korten på bordet redan innan, berättat att det-och-det-och-det har hänt och jag känner för att ha sex med någon. För bara för att någon annan behandlat mig som ett svin vill jag inte bli så själv.

Punkt nummer två på handlingsplanen var ”jag vill klippa håret”. Vad är dealen egentligen med jag-vill-förändra-mig-symptomet när det tar slut? Så jag och en vän gick till frisören och jag sa, jag vill ha en förändring och han klippte och det blev jävligt snyggt. (Är det hämnd, eller, tänker jag nu? Lite, du ska allt få se vad du går miste om…?)

Och så fina fina vänner och ta vara på de där bra sakerna som händer i vardagen.

Som att i fredags när jag kom hem med kompisen var det fest i min port. Grannen och några andra hängde i porten och drack sprit och snackade med portvakten och hade integration i största allmänhet mellan de boende i huset. Så jag fick tetrapakssprit och en salsadans med grannen och lärde känna fler i huset, och det är ju de där oväntade stunderna som gör livet så värt.

Som att en kompis som ska gifta sig skickade ett mejl när han fick reda på vad som hänt med Den Där och sa att jag får vara han och hans blivande frus flickvän istället om jag vill. Han, och alla andra som ringer och skriver och tycker om mig och finns där för mig och fyller det där svarta hålet i hjärtat med värme och kärlek.

Det kan nog bli bra till slut.


Mitt liv som såpopera

Fy fan.

Mer om nya jobbet kommer så småningom, kan säga så mycket som att det känns som att det går bra. Men just nu är det andra saker som upptar mina tankar, tyvärr.

Igår när jag kom hem efter första jobbdagen slog jag på datorn för att kolla min mejl. I inkorgen finns ett mejl med titeln ”den verklige [Kärlekens namn]”. Avsändare ”Ledsen Eros”. Mejlets innehåll var en forward (från denne Eros) av två mejl, ett mejl som Den Där (formerly known as Kärleken) skickat till A och sedan As svar till Den Där.

Min första tanke var att någon ville jävlas på ett riktigt elakt sätt med mig. Sen läste jag mejlen igen och det är väldigt mycket hans sätt att skriva och hennes sätt att skriva. Hon är en av hans bästa kompisar sedan länge, hon är också från Underlandet och kom till Andra Landet typ en månad innan jag åkte. Hon bodde hemma hos mig, jag hängde med henne på dagarna när jag var ledig, hon grät när jag reste och sa åk inte, du är en av mina få vänner här… Sedan flyttade hon, D och Den Där ihop i en lägenhet. Som tre kompisar som bor ihop, Den Där och D delade rum och A som var enda tjejen hade det andra sovrummet.

Hur som helst, de vidarebefordrade mejlen var ett kärleksbrev från honom med alldeles för mycket detaljer för min mages och mitt hjärtas välbefinnande. Typ ”jag vet att jag redan har sagt det till dig en massa gånger, men jag älskar att somna bredvid dig och vakna bredvid dig och krypa ihop tillsammans med dig i sängen och jag gillar allt vi gör tillsammans och blablablablablabla… jag är jättekär i dig… blablablabla” och hennes svar var något liknande, typ ”å du har inte ens åkt till jobbet än och jag saknar dig redan och jag är också jättejättekär i dig och blablablabla…”.

Ja, det var ungefär som att någon ryckt mitt hjärta rakt ut ur kroppen, strött salt på det, spottat på det och sen stampat på det.

Så jag ringde till Den Där. Han var på fest och när jag frågade honom rakt på sak om det var något mellan honom och A svarade han på ett ungefär att det inte var rätt tillfälle att prata, att han var bland en massa folk att han snart skulle åka hem och då kunde vi prata på skype, det var bättre så.

Alltså ett ja, eftersom det inte var ett nej.

En och en halv timme tog han på sig innan han kopplade upp sig, en och en halv timme då jag gick runt i cirklar framför datorn. Och chattade på msn med C, som är As ex, de gjorde slut i januari (och C led svåra kval efter uppbrottet, som var As initiativ) och dessutom en av Den Därs bästa kompisar. Jag berättade om mejlet och om samtalet och vidarebefordrade mejlet till honom. Sen kopplade Den Där upp sig, och bekräftade att mejlen var alldeles riktiga mejl som de hade skickat mellan varandra och att ja, de är kära i varandra.

Varpå jag grät och skrek och kallade honom ett lögnaktigt jävla svin (vilket låter bättre på originalspråk hijo de puta mentiroso de mierda, etc, etc.)
Grejen är inte egentligen att de har ihop det. Vi har gjort slut (även om jag hela tiden närde hoppet om att det skulle kunna bli vi igen någon dag), och alla har rätt att bli kära i vem de vill. Grejen är att ända sedan det tog slut har jag upprepade gånger bett honom om en enda sak; att om han blir tillsammans/kär i någon att han berättar det på en gång. Det är det enda jag bett honom om.

När jag frågade hur länge det pågått svarade han 15-20 dagar. Nära TRE VECKOR (om han nu inte hittar på och det egentligen är längre) har han haft på sig att klämma ur sig något. Inte bara har han inte sagt ett knyst om saken under vår nästan dagliga mejl- och msn-kontakt, han har dessutom fortsatt precis som vanligt, det vill säga kallat mig samma kärleksfulla smeknamn, berättat hur mycket han saknar mig, osv. som alltid. Samtidigt som den här som det verkar passionerade kärlekshistorien har pågått med A.

Inte bara har han spelat dubbelspel och inte haft mod (och respekt för mig) nog för att ta bladet ut munnen, för mig är han dessutom direkt skyldig till att jag fick reda på det hela på kanske det brutalast möjliga sättet, för hade han bara vågat säga något hade inte den där Eros vidarebefordrat mejlen till mig.

Så ja det var å förlåt förlåt och blablablabla och jag bad honom dra åt helvete. Ungefär en kvart efter vi lagt på får jag ett mejl av A (som säkert hört hela konversationen, de bor ju ihop…) där hon skriver att förlåt, jag hoppas att du någon dag kan förlåta mig, det var aldrig min mening att skada någon… Egentligen är det inte A jag är arg på, det är Den Där, det var han som borde ha visat mig den minimala respekten, men det där mejlet, just då, kändes bara offensivt, så jag svarade att jag skiter i vad din mening är, jag hoppas att du är nöjd med vad du har gjort, dra åt helvete, skriv aldrig till mig mer.

Sen skrev jag ett långt mejl till Den Där för att få sagt allt jag ville säga och bad honom dra åt helvete också (med tillägget att jag tycker väldigt mycket om dig, jag hoppas att vi någon gång kan vara vänner, men just nu vill jag att ni drar åt helvete båda två).

Under dagens lopp idag fick jag tre mejl, det första var från det mystiske ”Ledsen Eros” (som jag inte har någon aning om vem det är, men det måste vara någon som känner mig väl och som har tillgång till antingen As eller Den Därs mejl, och som anser att det är tillräckligt viktigt för att öppna ett nytt anonymt mejlkonto för att vidarebefordra de där mejlen. Vem?):

Hej,
Jag vet att du säkert frågar dig varför jag gjorde det… varför jag öppnade dina ögon.
För mig verkar det inte rättvist att en sån där person driver med känslorna, kärleken och tilliten som han ges…
Det märks att du är en mycket värdefull person som inte förtjänar detta och ännu mindre att du ägnar en sekund till av ditt liv och dina tankar åt en man som inte bryr sig om något annat än sitt eget välbefinnande över vad som helst annat.
Jag gjorde det för ditt eget bästa!
Längst in känner jag mig inte helt tillfreds med vad jag gjort, men när jag såg en sådan orättvisa kunde jag inte hålla mig.
Ta hand om dig.
Ledsen Eros.
Du kommer inte att höra från mig igen, var lugn.

Det andra var ett mejl från Den Där, fyllt av klichéer och å förlåt och jag har verkligen ställt till det och jag önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka och du förtjänar inte det här och du betyder mycket för mig och blablabla…

Det tredje var ett mejl från C, adresserat till hela gänget. Han har under dagen sett till att alla i bekantskapskretsen fått ta del av deras kärleksmejl och fått reda på vad som hänt och sen hade Den Där skickat ett förlåtmejl, liknande det han skickade till mig, och det var på det mejlet C svarade, med kopia till hela bekantskapskretsen, där han i långa och utförliga ordalag bad Den Där dra åt helvete.

Alltså, alla har rätt att bli kära i vem de vill, osv (även om jag inte tror att de är kära på riktigt, Den Där klarar inte av att vara ensam, han har aldrig varit singel, och A blir upp över öronen på fem röda och tröttnar efter några månader. Historiskt sett, alltså, men vem vet). Det är inte det som är problemet, problemet är hur man väljer att hantera känsliga situationer. Det finns smidiga sätt och det finns katastrofala sätt. Väljer man de katastrofala sätten får man också ta konsekvenserna av dem. Konsekvenserna i det här fallet är att i princip hela gänget vänt dem ryggen, och jag har ett kollektivt mordhot hängande över mig från samma gäng (som alltså är hans kompisar, från början) om jag så mycket som skulle tänka tanken att bli tillsammans med honom igen i framtiden.

Nu är han raderad från min facebook, min flickr och min msn och det gör ont som satan. Det gör ont som satan att få sina illusioner krossade, särskilt när det handlar om någon av de som står dig allra allra närmast.

Och vem Ledsen Eros är har jag ingen som helst aning om, men kanske gjorde han mig en tjänst, i det långa loppet.