Fy fan.
Mer om nya jobbet kommer så småningom, kan säga så mycket som att det känns som att det går bra. Men just nu är det andra saker som upptar mina tankar, tyvärr.
Igår när jag kom hem efter första jobbdagen slog jag på datorn för att kolla min mejl. I inkorgen finns ett mejl med titeln ”den verklige [Kärlekens namn]”. Avsändare ”Ledsen Eros”. Mejlets innehåll var en forward (från denne Eros) av två mejl, ett mejl som Den Där (formerly known as Kärleken) skickat till A och sedan As svar till Den Där.
Min första tanke var att någon ville jävlas på ett riktigt elakt sätt med mig. Sen läste jag mejlen igen och det är väldigt mycket hans sätt att skriva och hennes sätt att skriva. Hon är en av hans bästa kompisar sedan länge, hon är också från Underlandet och kom till Andra Landet typ en månad innan jag åkte. Hon bodde hemma hos mig, jag hängde med henne på dagarna när jag var ledig, hon grät när jag reste och sa åk inte, du är en av mina få vänner här… Sedan flyttade hon, D och Den Där ihop i en lägenhet. Som tre kompisar som bor ihop, Den Där och D delade rum och A som var enda tjejen hade det andra sovrummet.
Hur som helst, de vidarebefordrade mejlen var ett kärleksbrev från honom med alldeles för mycket detaljer för min mages och mitt hjärtas välbefinnande. Typ ”jag vet att jag redan har sagt det till dig en massa gånger, men jag älskar att somna bredvid dig och vakna bredvid dig och krypa ihop tillsammans med dig i sängen och jag gillar allt vi gör tillsammans och blablablablablabla… jag är jättekär i dig… blablablabla” och hennes svar var något liknande, typ ”å du har inte ens åkt till jobbet än och jag saknar dig redan och jag är också jättejättekär i dig och blablablabla…”.
Ja, det var ungefär som att någon ryckt mitt hjärta rakt ut ur kroppen, strött salt på det, spottat på det och sen stampat på det.
Så jag ringde till Den Där. Han var på fest och när jag frågade honom rakt på sak om det var något mellan honom och A svarade han på ett ungefär att det inte var rätt tillfälle att prata, att han var bland en massa folk att han snart skulle åka hem och då kunde vi prata på skype, det var bättre så.
Alltså ett ja, eftersom det inte var ett nej.
En och en halv timme tog han på sig innan han kopplade upp sig, en och en halv timme då jag gick runt i cirklar framför datorn. Och chattade på msn med C, som är As ex, de gjorde slut i januari (och C led svåra kval efter uppbrottet, som var As initiativ) och dessutom en av Den Därs bästa kompisar. Jag berättade om mejlet och om samtalet och vidarebefordrade mejlet till honom. Sen kopplade Den Där upp sig, och bekräftade att mejlen var alldeles riktiga mejl som de hade skickat mellan varandra och att ja, de är kära i varandra.
Varpå jag grät och skrek och kallade honom ett lögnaktigt jävla svin (vilket låter bättre på originalspråk hijo de puta mentiroso de mierda, etc, etc.)
Grejen är inte egentligen att de har ihop det. Vi har gjort slut (även om jag hela tiden närde hoppet om att det skulle kunna bli vi igen någon dag), och alla har rätt att bli kära i vem de vill. Grejen är att ända sedan det tog slut har jag upprepade gånger bett honom om en enda sak; att om han blir tillsammans/kär i någon att han berättar det på en gång. Det är det enda jag bett honom om.
När jag frågade hur länge det pågått svarade han 15-20 dagar. Nära TRE VECKOR (om han nu inte hittar på och det egentligen är längre) har han haft på sig att klämma ur sig något. Inte bara har han inte sagt ett knyst om saken under vår nästan dagliga mejl- och msn-kontakt, han har dessutom fortsatt precis som vanligt, det vill säga kallat mig samma kärleksfulla smeknamn, berättat hur mycket han saknar mig, osv. som alltid. Samtidigt som den här som det verkar passionerade kärlekshistorien har pågått med A.
Inte bara har han spelat dubbelspel och inte haft mod (och respekt för mig) nog för att ta bladet ut munnen, för mig är han dessutom direkt skyldig till att jag fick reda på det hela på kanske det brutalast möjliga sättet, för hade han bara vågat säga något hade inte den där Eros vidarebefordrat mejlen till mig.
Så ja det var å förlåt förlåt och blablablabla och jag bad honom dra åt helvete. Ungefär en kvart efter vi lagt på får jag ett mejl av A (som säkert hört hela konversationen, de bor ju ihop…) där hon skriver att förlåt, jag hoppas att du någon dag kan förlåta mig, det var aldrig min mening att skada någon… Egentligen är det inte A jag är arg på, det är Den Där, det var han som borde ha visat mig den minimala respekten, men det där mejlet, just då, kändes bara offensivt, så jag svarade att jag skiter i vad din mening är, jag hoppas att du är nöjd med vad du har gjort, dra åt helvete, skriv aldrig till mig mer.
Sen skrev jag ett långt mejl till Den Där för att få sagt allt jag ville säga och bad honom dra åt helvete också (med tillägget att jag tycker väldigt mycket om dig, jag hoppas att vi någon gång kan vara vänner, men just nu vill jag att ni drar åt helvete båda två).
Under dagens lopp idag fick jag tre mejl, det första var från det mystiske ”Ledsen Eros” (som jag inte har någon aning om vem det är, men det måste vara någon som känner mig väl och som har tillgång till antingen As eller Den Därs mejl, och som anser att det är tillräckligt viktigt för att öppna ett nytt anonymt mejlkonto för att vidarebefordra de där mejlen. Vem?):
Hej,
Jag vet att du säkert frågar dig varför jag gjorde det… varför jag öppnade dina ögon.
För mig verkar det inte rättvist att en sån där person driver med känslorna, kärleken och tilliten som han ges…
Det märks att du är en mycket värdefull person som inte förtjänar detta och ännu mindre att du ägnar en sekund till av ditt liv och dina tankar åt en man som inte bryr sig om något annat än sitt eget välbefinnande över vad som helst annat.
Jag gjorde det för ditt eget bästa!
Längst in känner jag mig inte helt tillfreds med vad jag gjort, men när jag såg en sådan orättvisa kunde jag inte hålla mig.
Ta hand om dig.
Ledsen Eros.
Du kommer inte att höra från mig igen, var lugn.
Det andra var ett mejl från Den Där, fyllt av klichéer och å förlåt och jag har verkligen ställt till det och jag önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka och du förtjänar inte det här och du betyder mycket för mig och blablabla…
Det tredje var ett mejl från C, adresserat till hela gänget. Han har under dagen sett till att alla i bekantskapskretsen fått ta del av deras kärleksmejl och fått reda på vad som hänt och sen hade Den Där skickat ett förlåtmejl, liknande det han skickade till mig, och det var på det mejlet C svarade, med kopia till hela bekantskapskretsen, där han i långa och utförliga ordalag bad Den Där dra åt helvete.
Alltså, alla har rätt att bli kära i vem de vill, osv (även om jag inte tror att de är kära på riktigt, Den Där klarar inte av att vara ensam, han har aldrig varit singel, och A blir upp över öronen på fem röda och tröttnar efter några månader. Historiskt sett, alltså, men vem vet). Det är inte det som är problemet, problemet är hur man väljer att hantera känsliga situationer. Det finns smidiga sätt och det finns katastrofala sätt. Väljer man de katastrofala sätten får man också ta konsekvenserna av dem. Konsekvenserna i det här fallet är att i princip hela gänget vänt dem ryggen, och jag har ett kollektivt mordhot hängande över mig från samma gäng (som alltså är hans kompisar, från början) om jag så mycket som skulle tänka tanken att bli tillsammans med honom igen i framtiden.
Nu är han raderad från min facebook, min flickr och min msn och det gör ont som satan. Det gör ont som satan att få sina illusioner krossade, särskilt när det handlar om någon av de som står dig allra allra närmast.
Och vem Ledsen Eros är har jag ingen som helst aning om, men kanske gjorde han mig en tjänst, i det långa loppet.
Jag i Underlandet 