Etikettarkiv: Hemlängtan

Vi hade möte igår på jobbet. Allvarligt sådant. En av våra medarbetare, en av de jag tycker allra mest om, har varit sjukskriven ett tag. Nu visar det sig att han har cancer. En aggressiv tumör med stor metastasrisk. Alla hoppas såklart att han blir frisk, men prognoserna är inte tipptopp.

Så inte heller stämningen på jobbet just nu.

Han är ungefär lika gammal som mina föräldrar. Och det återuppväcker en gammal latent ångest, det absolut värsta med att bo så långt borta. Tänk om det händer mina föräldrar något när jag sitter här på andra sidan Atlanten. Tänk om det blir sjuka. Tänk om jag inte kan vara där.

Jag kan inte ens tänka tanken.

Annonser

VI SKA TILL SVERIGE

Vi har just köpt två stycken smekmånadsbiljetter till Sverige i juli.

Jag blev så rörd att jag grät en liten tår. Sen drack vi champagne.

I sommar kommer det att vara fem år sen sist jag senast var i Sverige på sommaren.

Fatta, FEM ÅR.

Det är på tiden, alltså.


Day 27 – Your favorite place

När jag bor här i Underlandet längtar jag ibland ihjäl mig efter Sverige. Särskilt efter mitt hemma, där i norr, med älven och de oändliga skogarna och ljuset som alltid är så vackert och vemodigt.

När jag är i Sverige en längre tid ont-i-magen-längtar jag efter Underlandet, suktar efter salsa och det spanska språket som är så himla fint.

Att bo i ett annat land av egen fri vilja är att alltid ha två hemma, att alltid ha en liten tomhet i hjärtat efter det där andra stället, där man inte får vara. Det är att aldrig riktigt få vara hel, men ändå få vara så rik. För man har två favoritplatser.


Fredagskvällen, forts.

Förutom bloggläsande ägnar jag mig även åt FB-stalkande.

Då upptäcker jag att min underlandsvän, som flyttade till Sverige för ganska exakt ett år sedan, till sin stora kärlek, svenska tjejen han träffat och förälskat sig handlöst i, inte längre ens är FB-vän med henne. Jag går in på hans och på hennes sida och nej, ingenstans står relationship status, ingenstans står något som tyder på att de fortfarande skulle vara tillsammans.

Och jag har många svenska vänner som träffat kärleken i Latinamerika och flyttat till Sverige. Och sen har allt kraschat. Extremt få av de relationerna existerar än idag.

Kulturkrocken blir för stor. Sverige är så jävla svårt.

En av mina äldsta vänner här, Indianen, hälsade på mig en gång i Sverige. Jag älskar honom här. Vi har haft skitroligt genom tiderna. När vi var i Sverige bråkade vi hela tiden. Alltså verkligen sådär skrek åt varandra. Mer än jag någonsin bråkat med någon annan kompis.

Och jag tänker på planerna O och jag har om att någon gång kanske flytta till Sverige. Testa att bo där ett tag. Ibland drömmer jag, ibland längtar jag hem och surfar runt på Hemnet och tänker på alla radhus med praktisk planlösning vi ska köpa och inreda med IKEA (som inte finns här, varken praktisk planlösning eller IKEA, that is).

Men när jag tänker på alla kraschade relationer blir jag livrädd. Vad är det som säger att O och jag skulle klara det när nästan inga andra förhållanden mellan svensk tjej och latinokille håller när de väl utsätts för prövningen att flytta till Sverige? Ogästvänliga, kalla Sverige som dryper av kontroll. Det måste vara skitsvårt för en genomsnittlig latino att anpassa sig till, och för ett genomsnittligt förhållande som har inletts i Latinamerika.

Och jag får ont i magen av hemlängtan ibland. Men samtidigt så är jag hellre utan socialt skyddsnät, rimlig lön, vettiga arbetsvillkor (inklusive lång semester och evighetslång och delad föräldraledighet) och svenskhet än att förlora O. Jag skulle inte kunna leva med att livet i Sverige skulle ta honom ifrån mig.


Pris igen

Jag har fått ett bloggpris till, den här gången av Linnéa i USA som skriver om sin vardag som ofrivillig hemmafru i söderns USA i Alabama.

Så himla fint, tack!

Reglerna lyder: Priset kommer med följande krav: Berätta om tre saker som ligger dig varmt om hjärtat och visa en favoritbild. Skicka priset vidare till fem bloggare.

Okej. Tre saker som ligger mig varmt om hjärtat. Det är ju såklart O, familjen, och vännerna. Men eftersom Linnéa körde på utlandssvensk-temat när det gällde hennes blogglänkar tänkte jag köra på samma sak med de tre sakerna som ligger mig varmt om hjärtat. Det vill säga, tre svenska saker som ligger mig varmt om hjärtat och som jag saknar en massa här i långtbortistan.

1. IKEA Jag älskar IKEA. Älskar verkligen. Och jag kan inte för mitt liv förstå att IKEA inte öppnar i Latinamerika. Det borde väl vara en jättebra marknad? Herregud, det finns ju till och med IKEA-varuhus i Ryssland och Kina. Varför inte i Latinamerika? Det är en av livets stora gåtor. Tills de tagit sitt förnuft till fånga knarkar jag IKEAs nya blogg och IKEA-katalogen som mamma skickade hit.

2. Godis i allmänhet. Alltså, Sverige är typ det enda land i världen som kan göra riktigt gott godis. Jag saknar Gott & Blandat, Djungelvrål, lösgodis och svensk choklad.

3. Ordning och reda och effektivitet Alltså, jag skulle förmodligen dö uttråkningsdöden om jag var tvungen att bo i Sverige och planera mitt liv i minsta detalj och redan på onsdagen veta vad jag skulle göra både på fredagen och lördagen. Men ibland kan jag ändå sakna det där, att det man planerar faktiskt blir av, att man vet vad som händer och att det händer när man sagt att det ska hända och man inte måste slösa bort oräkneliga timmar av sitt liv på att vänta på allt möjligt, bara för att det inte är någon ordning på något och folk aldrig någonsin kan hålla några tider.
Men mest är det nog effektiviteten. Jag har fattat att svensk byråkrati inte alltid är så kul att ha att göra med, men jag tror ändå att de som klagar på svensk byråkrati aldrig har behövt uppleva riktig latinamerikansk byråkrati. Att ha att göra med byråkratin här tror jag förkortar ens livslängd och livskvalité med minst 17%.

Okej. Steg två, en favoritbild. Jag har en massa favoritbilder, men eftersom jag vill vara lite anonym på den här bloggen kör jag en favorit i repris, där O och jag tar oss en salsasvängom:

Till sist, skicka vidare priset till fem bloggare jag gillar. Jag gillar så många fler än fem, här är några av dem. Sedan dess har det kommit till några nya också. Linnéa, A life in Oz och Världen enligt J, till exempel.

Ni är värda priset allihopa.


Ont i hjärtetrakten

Jag insåg just att det var fyra år sen sist jag var en sommar i Sverige. Sommaren 2006. Jag tittar på vänners midsommarbilder och går sönder lite i hjärtetrakten.

Jag längtar hem. Fan, vad jag längtar hem.

Med lite tårar i ögonvrån får jag O att lova dyrt och heligt att nästa sommar, då åker vi till Sverige. Han lovar.


Trevlig midsommar till er alla!

Himlen är grå, Stadens gator regnvåta och termometern står på 14 grader. Ingen midsommarstämning, precis.

Men ikväll, när solen går ner klockan sex (som den gör varje dag, året om), blir det fest på ambassadresidenset, med midsommarstång, små grodorna och förhoppningsvis massor av svensk mat. Vår lilla damkör bestående av fem personer ska uppträda med svenska sommarvisor (med sommarklänningar på och blomsterkrans i håret).

Man gör så gott man kan så känns det nästan som på riktigt.