Etikettarkiv: uppsatsen

Mina helger just nu

Dricka så lite som möjligt, åka hem så tidigt som möjligt, stiga upp i ottan, skriva uppsats hela dan.

Fan vad jag längtar tills uppsatsjäveln är inlämnad.

Annonser

Sen sist

I torsdags blev jag uppringd av castingföretaget som undrade om jag var intresserad av att vara med i en reklamfilm för ett pensionsbolag på söndag. Jag är egentligen extremt ointresserad av det, men det är tydligen bra pengar, så jag sa ja. De skulle kolla med pensionsbolaget och återkomma. De har inte återkommit. Eller, det kanske de har. Hela fredagseftermiddagen var jag på ett seminarium med tyst mobil. Sen hade jag fyra missade samtal från ett nummer jag inte har i telefonboken. Men de lämnade ju inte ett enda meddelande på telefonsvararen. Det tycker man ju att de kunde ha gjort i så fall.

Jag skrev en debattartikel i en tidning i veckan, och fick sen mejl från en radiokanal som ville ringa upp mig och intervjua mig i ett program idag. Jag ignorerade mejlet. Ska svara på det när det redan är för sent. Tycker att det känns lite jobbigt att vara med i radio. Jag är bättre på att formulera mig och debattera i skrift än i tal.

Jag är numera kompis med Linn på facebook.

Jag har skaffat twitter, sist av alla i hela världen. Är inte så imponerad än så länge.

O och jag firar två år idag. Det firar vi ikväll med att gå ut och äta indiskt. Tills dess ska jag skriva uppsats.


Day 20 – This month

Den här månaden har varit jobb-plugg-jobb-plugg-jobb-plugg. Jag vill bli färdig med uppsatsjäveln NU. På en gång. Tack.

Jag är apless på att tacka nej till fester, på att dricka bara lite för att inte bli bakis, åka hem tidigt, stiga upp tidigt varenda jävla helgmorgon.

Men nej, nu ska jag ta mig i kragen. Ingen mer fest och alkohol (förutom Inte Skyldigs välkomstfest, då, såklart) förrän uppsatsen är färdig. Veckan mellan jul och nyår är jag ledig från jobbet, då jäklar. Uppsats morgon till kväll.

Jag vill bli av med den bördan hängande över mig.


Rutiner

Jag tycker om rutiner. Jag tycker inte det är tråkigt med rutin, jag tycker det är tryggt. Med bra rutiner, såklart, rutiner som funkar med ens vardag.

Jag tror att jag äntligen lyckats få till en sådan. Efter ett år i lägenheten, efter ett års kämpande med uppsatsen så äntligen.

Den är inte perfekt, min rutin, men jag tror att den gör att uppsatsen kanske kan bli färdig någon gång.

Så nu ser mina vardagar ut såhär: Jag stiger upp klockan fem och skriver på uppsatsen (det är nästan olidligt, men jag har aldrig någonsin kunnat plugga på kvällen så ska jag få något gjort måste det vara innan jobbet). Vid halv sju-tiden äter jag frukost med O, klär på mig och allt sånt. Sen jobbar jag lite hemma, går till jobbet och försöker gå från jobbet innan sex på kvällen. När jag kommer hem går jag till gymmet i huset och kör halvtimmes intervall-programmet på löpbandet och lite situps och rygglyft. Resten av kvällen gör jag vad jag vill.

Som sagt, den är inte perfekt, den där rutinen, men den funkar, och jag plågar mig hellre med att stiga upp i ottan och blir klar med uppsatsen tidigare än att ha den hängande över mig i evigheters evigheter.

Dessutom är det ganska fridfullt och mysigt att titta på när staden långsamt vaknar till liv utanför fönstret varje morgon.

Men på kvällen är jag dödstrött (in comes träningen, som jag hoppas med tiden kommer att göra mig mycket piggare).

Självdisciplin is my new middle name.


Imorgon är en ny dag

Nåt så vansinnigt improduktiv dag, alltså. Vakna vid tio, äta frukost, lägga sig i sängen och kolla på TV, somna framför Match Point och vakna vid tretiden på eftermiddagen, läsa lite bloggar, skriva lite mejl, kolla lite på TV, äta lite…

Ja, det är ungefär allt jag åstadkommit idag. Det kan bli så när man är bakis, fast det egentligen inte är så mycket bakishet som att komma hem vid fyra på morgonen efter en efterfest i en liten lägenhet där det kändes som att alla utom jag rökte ett paket cigarretter var.

Det är sådana här dagar jag längtar efter egentligen, att bara kunna göra ingenting. Problemet är att jag inte kan njuta av en sådan dag så länge jag har uppsatsen hängande över mig. För då är det där dåliga samvetet där och gnager, och säger att jag borde, borde, borde.

Och jag blir stressad, för snart är helgen slut och jag har inte kommit en enda sida framåt, och hur ska jag någonsin lyckas ta examen när jag är såhär lat, och nu är det nog bakisångesten som kryper fram och talar om för mig att jag är inte bara lat, utan dålig, undrar när alla kommer att se igenom bluffen jag är.

Så jag kryper ner i sängen och kollar på Private Practice och tänker att imorgon, från och med imorgon, då ska jag bli en ny och bättre människa och då ska jag ta itu med uppsatsen på riktigt.


Det händer inte så mycket här just nu. Det beror på att jag har bestämt mig för att bli en total plugghäst och bara ägna mig åt uppsatsen all ledig tid så att den äntligen blir klar någon gång.

Så just nu är O hos sina föräldrar och äter golunch och jag sitter här hemma och umgås med mina bästa vänner böckerna, tidningsurklippen och Macbooken.

Och så gör jag enorma mängder hummus vid sidan av.


Nu är jag tillbaka i Staden igen och jo, jag pluggade faktiskt en hel del, trot eller ej. Medan de andra var höga på diverse kemiska substanser och skrattade åt molnen låg jag i min solstol och läste om diskursanalys.

Årstider är ju något av det jag saknar allra mest här i Underlandet, men jag måste ändå erkänna att det är svårslaget att kunna ta bilen tre timmar från Stadens höst-året-om-klimat och vips vara i tropikerna. Sweetness.