Månadsarkiv: maj 2009

Min personal shopper

Jag ska ju på bröllop i helgen och har just insett att jag inte har några skor.

Otur att skoshopping ligger på min topplista över tråkigast möjliga sysselsättning. Tur i oturen att jag har en pojkvän som svarar ”köpa jättemånga par skor” på frågan vad han skulle göra om han hade massor av pengar.

Nu har jag anlitat honom som min personal shopper. Jag vill ha ett par svarta klackskor. Han har konsulterat vänner, har skickat mig länkar till fem olika märkens hemsidor och de skor han tycker är snyggast och gjort en lista på affärer.

Yeah.

Dessutom kan jag betala hans personal shopper-tjänster i natura.

Annonser

Get a life

Inatt drömde jag att jag var gravid, med Projekt O. Jag hade just fått reda på det och gick på ultraljud. Då upptäcktes det att jag hade en metastatisk och stor cancer i magen. Det var på onsdagen och redan på söndagen skulle jag få opereras men jag var skiträdd i alla fall, för cancern spred sig snabbt och jag tänkte att på de dagarnas väntan kanske den skulle hinna nå min hjärna.

Jag vet inte vad drömmen kan tänkas betyda men jag tänker att den nog har att göra med mängderna av gravida vänner hemma i Sverige och min besatthet av Grey’s Anatomy som just nu visar gravida cancersjuka.

Hur som helst. Det bisarraste var kanske att jag ägnade avsevärd drömtid åt att fundera ut hur jag skulle berätta om både graviditeten och cancern i bloggen.


Nog för att jag kanske inte borde jinxa såhär, men

Jag har sökt nytt jobb. Den här gången är det ett som jag verkligen vill ha och som jag verkligen tror att jag har en realistisk chans att få. Jag har alla de kvalifikationer de efterfrågar, precis rätt erfarenhet och kunskaper och ja, jobbet borde vara mitt.

Så ni kan väl hålla tummarna litegrann för mig, please?


Inga fler ursäkter

Min masteruppsats handlar om den rätt nyligen förändrade abortlagstiftningen här i Underlandet, och dess effekter i form av sociala förändringar. Så jag sitter i eftermiddagssolen och läser boken Rätten till liv och abort och kokar över av ilska och skriver motargument i marginalen för annars klarar jag inte av att läsa vidare och läser upp stycken för Projekt O som nickar och håller med mig och säger att jag har rätt och författaren har fel.

Och jag tänker på hur det hade varit om det hade varit Den Där istället. Den Där var kategoriskt emot abort, vilken var ett av våra ständiga diskussionsämnen, som alltid slutade i ”hur ska vi uppfostra våra barn – vad händer om vår 15-åriga dotter kommer hem och är oönskat gravid?”.

Och jag tänker på hur jag tänkte att ja, det är sånt man får ta, det kommer med latinopaketet, han har ju blivit hjärntvättad av katolska kyrkan och latino-modershyllandet och hela baletten.

Jag tänkte att vi var som gjorda för varandra ändå. Trots olikheterna.

Och jag tror på olikheter, det vore ju jättetrist att bara sitta och hålla med varandra om precis allt hela tiden. Men inte vilka olikheter som helst, och de grundläggande värderingarna måste man ha gemensamt, hur ska man annars bygga en framtid ihop?

Och jag och Projekt O kommer säkert att tycka olika om saker och ting i framtiden, och en del kommer säkert att bero på att vi är uppvuxna i varsin del av världen. Men det viktigaste tycker vi lika om.

Och jag tänker att gud så dumt att jag satt där och ursäktade sånt som annars för mig är helt motbjudande åsikter. För jag behöver inte nöja mig med någon konservativ abortmotståndare, och varför hitta på ursäkter för någon eller varför nöja sig, när Projekt O är precis allt jag drömt om. Och latino på köpet.


Inbjuden

Så mycket för ”var och en på sitt håll” och yadayada. I morse hade jag följande mejl från Den Där i inboxen:

Hej, hur är läget?

Jag skulle vilja fråga dig en sak. Grejen är att Den Nya och jag vill bjuda in dig och O till bröllopet, men vi vet inte riktigt om du skulle känna dig bekväm, eller rättare sagt, inbjudan är öppen för er två, om du inte har några problem med det och det känns okej så skulle vi vilja att ni gjorde oss sällskap. Jag vet att allt är lite galet, men sedan vårt snack känns det som att saker och ting är på en annan nivå och vi kan hantera det här på ett annat sätt, så jag upprepar, ni är hjärtligt inbjudna, men du bestämmer om det är okej eller inte att acceptera inbjudan, och hur som helst om du inte kommer är det helt okej.

Jag skickar med inbjudan.

Kram

Den Där

Vi har tackat ja. Nästa lördag går jag och O på mitt ex bröllop.


Den Där: Återseendet

Onsdag kväll.

Vi möts utanför en av de stora galleriorna i stan, både han och jag är sisådär tjugo minuter latino-sena. Jag är lite nervös innan, jag är inte helt säker på hur jag kommer att reagera när jag ser mannen som jag sist vi sågs för över ett år sedan trodde var Mannen i Mitt Liv, och som sen krossade mitt hjärta därifrån Andra Landet.

Det visar sig vara som att återse en gammal god vän som man inte sett på länge. Den där tanken på att jag kanske skulle vilja hämnas var som bortblåst. Det spelar ingen roll längre. Det var då och nu är nu.

Han är ju ändå fortfarande den där människan som jag en gång tyckte väldigt mycket om, och som jag fortfarande tycker om, på ett annat sätt.

Och vi pratade om allt som var, det som var vårt liv, och allt som är, det som är våra liv nu. Om han och Den Nya, om jag och Projekt O, om våra gemensamma vänner, om planer och om tankar.

Han åker snart tillbaka till Brasilien med Den Nya och jag tror inte att vi kommer att ses igen på mycket länge. Men det gör inget, jag vill inte att vi ska bli bästisar nu.

Men jag är glad att vi fick träffas igen för att lägga allt bakom oss och fortsätta våra liv. Var och en på sitt håll.


High school called, they want their drama back

Alltså herregud. Så mitt liv som såpopera som hade sitt pilotavsnitt för ett år sedan har gått in i andra säsongen i och med Den Därs återkomst och intrigerna har tagit helt bisarra proportioner.

Det hela började med att Catica lät Den Där och Den Nya bo hos dem, eller som Kalle sa gav den där skitstöveln politisk asyl. Kalle, han som var Den Därs bästa vän och Den Nyas ex, han som aldrig kommer att komma över sveket och aldrig kommer att tala med Den Där mer i hela sitt liv.

Han som även är Caticas bästa vän.

Att de fick bo hos henne kunde han ändå ta, även om han inte var så nöjd över situationen, och Catica som fyllde år förra veckan hade födelsedagsfest utan att bjuda Den Nya, en av hennes bästa vänner, allt för att Kalle skulle vara nöjd.

Men sen kom nästa bomb. Den Där och Den Nya ska gifta sig. Om två veckor.

Kalle påstår att han är helt över Den Nya, men han låter sig påverkas väldigt mycket för att vara någon som redan gått vidare.

Hur som helst. Den utlösande faktorn för den stora intrigen var att Den Där och Den Nya kom tillbaka till Underlandet med ett förslag till Catica, ett vandrarhem i Brasilien som ägaren hyr ut under ett år, Den Nyas och Caticas stora chans att förverkliga en dröm de haft i flera år. Så i augusti åker de, Den Där, Den Nya, Catica och hennes man, och driver ett vandrarhem i Brasilien tillsammans.

Droppen som fick bägaren att rinna över. För Kalle handlar det inte om att det är Caticas liv och hennes chans och hennes drömmar. Det handlar om lojalitet och att välja sida och att Catica har ställt sig på the bad guys sida.

Inte nog med det, som varje såpopera av rang har det även dykt upp nya karaktärer i intrigerna. För det finns en annan vän, Allan, också vän med alla, sedan flera år tillbaka. Han har helt plötsligt bestämt sig för att Catica har svikit deras fleråriga vänskap, och han och Kalle har så gott som sagt upp vänskapen med henne.

WTF?

Väx upp, för fan, och kom över er själva.