Sen sist

I torsdags blev jag uppringd av castingföretaget som undrade om jag var intresserad av att vara med i en reklamfilm för ett pensionsbolag på söndag. Jag är egentligen extremt ointresserad av det, men det är tydligen bra pengar, så jag sa ja. De skulle kolla med pensionsbolaget och återkomma. De har inte återkommit. Eller, det kanske de har. Hela fredagseftermiddagen var jag på ett seminarium med tyst mobil. Sen hade jag fyra missade samtal från ett nummer jag inte har i telefonboken. Men de lämnade ju inte ett enda meddelande på telefonsvararen. Det tycker man ju att de kunde ha gjort i så fall.

Jag skrev en debattartikel i en tidning i veckan, och fick sen mejl från en radiokanal som ville ringa upp mig och intervjua mig i ett program idag. Jag ignorerade mejlet. Ska svara på det när det redan är för sent. Tycker att det känns lite jobbigt att vara med i radio. Jag är bättre på att formulera mig och debattera i skrift än i tal.

Jag är numera kompis med Linn på facebook.

Jag har skaffat twitter, sist av alla i hela världen. Är inte så imponerad än så länge.

O och jag firar två år idag. Det firar vi ikväll med att gå ut och äta indiskt. Tills dess ska jag skriva uppsats.

Jahapp

Ni kanske kommer ihåg att jag skrev i oktober att de sparkat massa personer från Os jobb? Det har de fortsatt göra sen dess. Idag var det Os tur. Jävla skit.

Pasión latina

Grannarna under oss bråkar igen. Det gör de stup i kvarten. Passionerade gråt-och-skrik-bråk. Mest från henne. Han hör man mest mumla. O och jag tjuvlyssnar alltid (de bråkar med öppet fönster, jämt).

Perro hijodeputa te odiooooo!

Skrek hon idag. Sen vrålade hon lite. Och sen

Matame! Matameeee!

Nej, jag tror inte att han försökte döda henne. Jag har aldrig hört något som kan likna slag på något sätt (jag skulle vara den första att ringa polisen om jag ens misstänkte det). Det känns snarare som att hon har tittat på för många telenovelas. Dramaqueen i kvadrat.

Vi tror att han är otrogen mot henne. Men kanske hon också, för vid andra tillfällen har hon gråtskrikit ”perdóname, perdónameeee”.

Fattar inte varför de fortsätter vara tillsammans.

Hur som helst, O och jag smyger oss tätt intill fönstret och tjuvlyssnar. Sen hånglar vi och konstaterar, än en gång, att så himla bra att vi har varandra och så himla bra vi har det.

Day 08 – A moment

Den 29 januari 2009.

O och jag har varit på bio, vi såg Benjamin Button och tyckte båda att den var bra, men kanske inte sådär värst minnesvärd. Sen gick vi ut och tog en öl, eller om det blev två eller tre. En halv av dem råkade jag hälla över O när jag gestikulerade lite för vilt i någon historia jag berättade.

Vi delar en taxi hem, först förbi mig för att lämna av mig. Jag har inte riktigt kunnat räkna ut om det är någon spänning i luften eller inte. Taxin stannar utanför mitt hus. Vi kliver av båda två, jag för att jag är hemma, O för att säga hej då.

”Hej då, tack för ikväll” eller något liknande, fast på spanska, säger han. Vi kindpussas så som man gör här. Kramas litegrann. Kindpussas igen och kindpussen dröjer sig kvar, nära munnen. Närmare. Kindpussen blir en kyss. O frågar om han kanske får stanna hos mig över natten. Det får han. Han betalar taxin som stod och väntade. Vi kysser varandra igen och går in.

Det var vår första kyss. På den vägen är det.

Vi grälar väldigt sällan, O och jag, men gud vad jag hatar när vi gör det. Jag är ingen konfliktmänniska alls, jag kan inte med att vara osams. Och jag hatar när det handlar om pengar.

Nu har vi inte grälat, men det är sån där dålig stämning där varje ord måste vägas på guldskål, för vad som helst kan utlösa den där Konflikten vi undviker.

Och det handlar om pengar. Bristen på sådana.

Den där jävla julresan som är så dyr.

Jag hatar att O hatar att diskutera pengar. Han blir sur för ingenting och låser sig och säger ”ja, ja” och vägrar diskutera vidare och komma fram till något vettigt.

Jag hatar att han är världssämst på att hushålla med pengar och vara lite ekonomisk så att han har en buffert man kan ta av när man till exempel vill resa bort över jul.

Morr.

Men det verkar som vi reser till havet och solen och värmen till jul ändå.

Kanske.

Shit-shit

Den senaste veckan har de sparkat typ 10 personer från Os jobb. Besparingar och arbetsbrist och sånt.

Även om inte arbetsrätten och ”sist in först ut” och sånt är så starkt här så är det ändå lite oroande att han bara jobbat där sedan mars. Det gör väl kanske inte att han sitter så säkert i stolen.

Åh, ångest, ångest.

Kulturkrockar

Nu är jag sugen på att skaffa barn ASAP igen. Det går i vågor, det där. Jag vill alltid ha barn, men ibland tänker jag att det kan vänta ett år, och ibland tänker jag att jag borde kasta p-pillren omedelbums. Just nu är jag inne på det senare.

Det är bara ett problem.

Vi kan verkligen inte bestämma namn. Det måste vara något som funkar på både svenska och spanska, inga åäö, alltså. Inte heller några ñ, eller namn typ Jorge som i princip är outtalbara på svenska.

Men det finns ändå rätt mycket att välja mellan. Problemet är bara att alla, precis alla tjejnamn jag gillar tycker O är helt fruktansvärda. Sverige och Underlandet är helt i ofas när det gäller generationer, så de namn som är fina bebisnamn i Sverige är tantnamn här. Elsa, till exempel. NEEEEEJ gastar O, vår dotter kommer att bli retad i skolan och hon kommer aldrig att förlåta oss för att ha gett henne ett sånt namn.

De enda två namnen vi kunnat enas om, Emma och Maya (med den stavningen eftersom J uttalas helt annorlunda på spanska), funkar inte på grund av kombinationen med Os efternamn (och här har man två efternamn, först pappans första sen mammans första, det går inte att byta ordning).

Vi får nog vänta ett tag till med att göra barn.

———-

PS: Alla måste kolla på videon i förra inlägget. Så. Jävla. Bra. Jag dör.

PS2: Skotermannen meddelar:

Nu får det fan bli fredag nån gång! ush så läss man är..

Själv tycker jag snarare att den här veckan har gått rätt fort.

Rena kläder, here we come

Man väljer sina strider i ett förhållande. Vissa grejer kan man kompromissa bort, för att de inte är så viktiga. Vissa grejer är desto viktigare.

Det här med att tvätta kläder är något slags mellanting.

Jag är av åsikten (fast jag tycker att det är fakta, såklart) att kläder inte blir rena om man tvättar dem i kallt vatten. O är av åsikten (som han hävdar är fakta) att kläderna blir förstörda* om man tvättar dem i varmt vatten. Han har även medhåll av typ övriga Underlandets medborgare.

Vi har googlat och hittat bevis för båda ståndpunkter, men O var ihärdigare. Det var inte tillräckligt viktigt för mig, faktiskt.

Men efter ett år av ungefär det här:

O: Å nej! Varför är det fortfarande deodorantfläckar kvar på min t-shirt?

Jag: Därför att kläderna inte blir riktigt rena om man bara tvättar i kallt vatten.

Eller det här:

O: Å nej! Varför är det fortfarande tvättpulver på mina svarta byxor?

Jag: Därför att tvättmedlet löses upp mycket sämre i kallt än i varmt vatten.

Efter ett år av ovanstående lyckades jag äntligen övertyga honom om att i alla fall testa, ett litet tag, och sen utvärdera, att tvätta i varmt vatten.

Skam den som ger sig.

PS För den som undrar, nej, tvättmaskinen har ingen temperaturinställning. Det är att koppla in den antingen på kallvattenkranen eller varmvattenkranen som gäller.

*Färgerna blir urlakade och kläderna slits fortare, tydligen.

Vackra stunder

O är trött och har gått och lagt sig innan mig, jag stannar uppe ett tag till och diskar lite medan jag väntar på att tvätten ska bli färdig. När det är dags för mig att gå och lägga mig smyger jag på tå för att inte väcka O. Men han sover djupt, och andas sådär ljudligt som man bara kan göra när man verkligen sover på riktigt. Så jag kryper försiktigt ned mellan täckena utan att störa. Då, så fort jag lagt mig i sängen slingrar O in sina ben i mina, kramar om mig och viskar alldeles nära mitt öra:

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag vill ligga med dig, jag vill ligga med dig, jag älskar dig.

Jag vet inte riktigt om han vaknat eller inte, så jag viskar tillbaka ”älskling, jag trodde att du sov, sover du?”

Du gör mig väldigt lycklig.

svarar han. Sedan fortsätter han att sovandas. Efter ett tag somnar jag också. Vi är fortfarande ihopslingrade.

Idag om exakt ett år…

… då smäller det! Då gifter vi oss, jag och O: