Månadsarkiv: april 2010

Makeover

Åh, jag såg just det här blogginlägget och det var kärlek vid första ögonkastet. Typiskt att när jag klippte mig för typ två veckor sedan fick för mig att jag skulle ha lugg. Nu får jag spara ut ett tag så jag kan se ut som Kate Lanphear nästa gång jag kommer från frisören.

Satan i gatan vad snyggt.

Annonser

Spotify Premium

Idag fick jag en länk av en kompis till en sida där om man blir medlem och svarar på en ”kundundersökning” och sen värvar sex personer till som gör samma sak får man Spotify Premium.

Why not testa, tänkte jag, även om jag egentligen är lite rädd för sånt där när man ska fylla i sina kontaktuppgifter och så, jag tänker att man kanske blir överöst med spam. Så jag testade. Men nu måste jag ju fixa sex personer till som gör samma sak, så jag får mitt Spotify Premium.

Grejen är nämligen att Spotify gratis inte funkar härborta i Underlandet. Så jag är liksom helt socialt handikappad (för jämt och ständigt ska ni i Sverige hålla på att posta länkar hit och dit på facebook och bloggar om helt fantastiska låtar och låtlistor som jag alltid går miste om).

Alltså, tänkte jag helt fräckt publicera den där länken här, så kan ni om ni är sugna på Spotify Premium gå in och svara och sådär. Och hjälpa stackars lilla mig komma över mitt sociala handikapp:

Klicka här

Hepp!


Nej, du är inte välkommen

När man själv är invandrare (dock i en heeeelt annan verklighet än den utomeuropeiska invandrare i Sverige lever i), och bor i ett land vars medborgare måste ha visum ungefär precis överallt, upptar hela den här uppehållstillstånds- och visumproceduren rätt mycket av ens tankar.

För egen del innebär det att försöka få ett fast uppehållstillstånd, så jag slipper harva runt på mina tillfälliga visum. Det tar fem år, men jag kan få det tidigare om jag får barn med Underländskt medborgarskap. Det känns som det troligaste alternativet. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna få det eftersom vi köpt lägenhet och så, som står i mitt namn, men nehej, för att få fast uppehållstillstånd för det krävs det visst att man investerat minst tvåhundratusen dollar i fastigheter. Det har ju inte jag dårå.

Igårkväll hjälpte jag chefen med hans visumansökan till USA, han ska dit och undervisa en vecka på ett universitet. Det gör han varje år. Han har dessutom redan ”vanligt” visum till USA. Men eftersom han ska jobba måste han ansöka om ett extra. Varje år.

Det är sexton sidor med frågor man ska fylla i: Var man bor, vem man är gift med, vad man ska göra i USA, vad man jobbar med i Underlandet, hur mycket pengar man tjänar, datum för de fem senaste resorna till USA och om amerikanska ambassaden någon gång tagit avtrycken från alla tio fingrarna eller bara de två pekfingrarna, alla anställningar man haft de fem senaste åren, om man har eller har haft tuberkulos eller någon psykisk sjukdom, om man är terrorist, om man någon gång sagt upp sitt amerikanska medborgarskap för att slippa undan skatt, om man har röstat i USA fast man inte får, om man har ett amerikanskt körkort, om man har släktingar som bor i USA, om man har deltagit i eller planerat folkmord, två personliga referenser som inte får vara nära släktingar… and it goes on and on and on.

Efter att man fyllt i ansökan får man betala hundra dollar för att få en tid på ambassaden, där de kollar på din ansökan och säger ja eller nej. Oavsett svar ser du inte röken av dina pengar igen. Och blir det ett ja är de ändå noga med att tala om att ”ett visum inte garanterar inresa i USA, du kan bli stoppad och tillbakaskickad vid gränsen”.

Min chef lär inte ha några problem att få visum, han har ju fått det förr och är liksom tillräcklig viktig för att inte nekas.

Min kompis Catica drömmer om att förbättra sin engelska, men har inte råd att betala hundratusen (ungefär) för en termin i Europa eller Australien/Nya Zeeland. Hennes mamma bor i USA sen flera år tillbaka, och eftersom både resan till USA är mycket billigare än till någon annanstans, och uppehället skulle vara gratis, är det en möjlighet. Men de två gånger hon sökt visum till USA har hon blivit nekad. Hon kan aldrig åka och hälsa på sin mamma. Än mindre plugga engelska där en termin. Hon är inte välkommen.

Det är så jävla sjukt att man inte bara kan få förälska sig i ett land och tänka att ”här vill jag vara”, må det vara resten av ens liv, eller en liten del av det. Gränser och visum, vad är det för jäkla påhitt, egentligen?


It’s called procrastinating

Jag har en masteruppsats att skriva. Jag har skrivit 60-nånting sidor (inklusive innehållsförteckning, bilaga, osv.). Den ska vara allra minst 150 sidor. Max 180. Jag har massor av sidor kvar att skriva. Jag ägnar mig åt att testa olika fonter för att se hur uppsatsen ser snyggast ut. Just nu lutar jag åt Book Antigua. Det är en snygg font.

Dags att ta mig i kragen, kanske?


Molnet

Till och med jag, som bor jättelångt ifrån Molnets utbredning, påverkas av denna natur”katastrof” som verkar ha lamslagit en halv kontinent. För igår skulle nämligen en kompis från Sverige anlända till Staden, för en veckas jobb här i Underlandet. Och med henne skulle också min beställning av OLWs ostkrokar och Marabous Schweizernöt och kanske en kul tidning komma.

Tji fick jag.

PS. Fast hon kanske kommer nästa vecka istället, om det går att boka om alla möten och få nya biljetter. Hoppas.


Balkongliv

Idag har solen tittat fram halva eftermiddagen, vilket är något slags rekord de senaste två veckorna nu när det är någon slags regnperiod här i stan. Så jag har rullat ut skrivbordsstolen på balkongen och sitter med datorn i knät och barfotafötterna på räcket och läser om HBT-rättigheter för vårt nästa forskningsprojekt på jobbet, och låtsas att Underlandet har årstider. Och att årstiden just nu är vår.

Det är precis rätt temperatur för att komma i stämning.

För övrigt har jag inhandlat följande tre böcker, nu när jag gått och blivit förmögen:

  • Anteckningar om underländsk konstitutionell rätt
  • Konstitutionens normativa system
  • Den offentliga maktens struktur i Underlandet

För mitt eget höga nöjes skull, och för att inte känna mig helt bortkommen i diskussionerna på jobbet, där alla är advokater och skitsmarta.


Tolvtusensexhundrasextiosju kronor

Så mycket får jag av If i överfallsersättning för rånet. 167:- i ersättning för omkostnader (dvs ögondroppar och läkarbesök), 2500:- för sveda och värk och 10000:- för kränkning. Det är typ fem gånger så mycket som totalt finns på mitt sparkonto just nu.

Tack If för er generösa bedömning.

Tack mamma och pappa för att ni envisades med att betala en försäkring till mig som jag inte tyckte att jag behövde.