Månadsarkiv: september 2010

Skotermannen och jag

Jag läste Jennys inlägg om hennes skoterman, som heter Sara. Och det är precis sånt jag har tänkt på, om min skoterman.

När blir det lyteskomik? När fastnar skrattet i halsen?

Jag har inga bra svar, jag vet inte om jag tänker rätt.

Men jag känner ändå att det är lite skillnad på Skotermannen och på Jennys Sara. För det är inte tragik. Det är inte misslyckanden och sorg över förlorade chanser och ett liv som inte blev som man tänkt, för Skotermannens del, alltså.

Han verkar helt nöjd över sitt liv. Han är förlovad, han har ett jobb och han har en massa vänner som kommenterar på hans Facebook.

Det är klart att vi säkert haft olika förutsättningar i livet, som påverkat våra olika val. Han kommer inte från något akademikerhem, han har nog aldrig uppmuntrats till att studera vidare. Men jag har en känsla av att han heller inte känner att han gått miste om något.

Jag vill inte skratta åt hans misslyckade liv, för jag tror absolut inte att det är misslyckat, även om det inte är det liv jag skulle vilja ha. Men jag tror inte att han skulle vilja ha mitt heller.

Det är mer en fascination från min sida över hur vi har kunnat bli så himla olika. Trots att vi växt upp så nära varandra. Presenterat vokalen i tillsammans på föräldraträff i lågstadiet. Men ändå lever vi i två helt olika världar.

(PS. Finska discon nedan, däremot. Det är lyteskomik på hög nivå)

Annonser

Anledningar att älska Finland

Finsk disco.

Mies kuolee tietysti vähän, oikeastaan.


Jag ♥ Finland

Jag vet inte om jag har nämnt det förut, men jag älskar Finland. Av någon helt oförklarlig anledning. Jag tycker att finska är det vackraste språk som finns på denna jord, och jag drömmer om att lära mig det. Så fort jag träffar en finne terrar jag personen att lära mig ord och meningar och att böja verb (jag kan böja dem i presens).

Ikväll slösurfade jag lite sådär som man kan göra och klickade mig vidare till nya bloggar som jag inte läst förut. Då hittade jag det här. Jag dör. Man måste ju faktiskt bara älska Finland, helt enkelt.

Men ”Tyvärr har vi inga rättigheter att visa programmet i SVT Play.” Buhu.

Me quedé con las ganas, som man säger här. Det vet jag inte hur man säger på finska.


Bloggpris, hurra!

Jag har fått finfint pris av It could be worse… I could be Sting, för ”mina grymma värderingar”. Wohoo!

Reglerna är såhär:

Klistra in bilden på bloggen, skriva sju intressanta saker om mig själv och skicka priset vidare till sju andra bloggar.

Jag börjar med sju intressanta saker om mig själv. Eller, intressanta schmintressanta. Sju saker jag tror att jag aldrig har skrivit förut i alla fall:

  1. Så fort jag får en komplimang som på något sätt går ut på att jag är duktig eller smart får jag känslan av att personen är lurad, att den bara inte har sett igenom fasaden, för jag är ju egentligen en fejk.
  2. Jag är född på en söndag. Det sägs att söndagsbarn har tur livet ut. Jag tror att det är sant, ibland känns det som att det har gått så himla bra för mig utan att jag egentligen har ansträngt mig så mycket.
  3. Jag är född dagen före nyårsafton. Egentligen var jag beräknad att födas första januari. Ett helt annat år. Jag undrar på vilket sätt mitt liv hade varit annorlunda då, för då hade jag gått i en annan klass, haft helt andra vänner, aldrig träffat mitt livs stora tonårskärlek som jag träffade på konfirmationsläger.
  4. När jag var 11 år åkte jag på läger med CISV, en internationell organisation som ordnar kulturutbyten genom läger för barn och ungdomar från hela världen. Sedan dess har jag varit medlem hela livet. Jag har suttit i styrelser, åkt på massor av läger, varit lägerledare, osv. Första gången jag kom till Underlandet var tack vare CISV. Mitt förra jobb här var som generalsekreterare för CISV Underlandet. När jag sökte till det där lägret när jag var 11 fanns det två platser för flickor och vi var tretton som sökte. Jag kom med tack vare lottning. Jag undrar hur mitt liv hade varit om jag hade dragit nitlotten den där gången då jag var elva år. Hade jag bott i Underlandet nu i så fall?
  5. Jag läste humanistisk i gymnasiet och när jag skulle välja ett extraspråk förutom franskan valde jag tyska, för spanska som var alternativet skulle jag då aldrig någonsin ha någon användning av. Nu bor jag i Latinamerika och har aldrig någonsin varit i Tyskland.
  6. Ibland när jag tänker på det tycker jag att det är skitläskigt att jag bor så himla långt bort från hemma-hemma. Jag bygger upp ett liv på andra sidan jorden. Tänk om jag har valt fel?
  7. Jag får jättemycket ångest ibland inför framtiden. När jag tänker på mina föräldrar som gamla och sjuka, och jag här på andra sidan jorden. Vem ska ta hand om dem?

Okej, sju andra bloggar som är värda priset. Nu blir det ju problem. För det första har en massa av mina favoriter redan fått pris. För det andra har jag en massa bloggar som jag mest kommenterar via andra bloggen, den offentliga bloggen (om det är någon som vill ha adressen till den så skriv en kommentar så skickar jag ett mejl). Det blir lite konstigt att ge priset härifrån istället. Men okej.

  1. Stambyte. En av mina absoluta favoriter ever i bloggosfären. Fina, duktiga, jättebra Stambyte.
  2. Inte skyldig någon nåt. Bästa roligaste bruden som snart-snart kommer hit i egen hög person.
  3. Laana. För hennes vardagspoesi i dagboksform. Jag älskar hennes inlägg, och även om jag inte kommenterar så ofta så läser jag alla.
  4. Looking for Sara. Utlandssvensk på Korsika. Älskar ÄLSKAR hennes underbara foton och vackra texter om livet på en ö i Medelhavet.
  5. A life in Oz. Älskar bloggar av utlandssvenskar. Till exempel den här från Australien.
  6. Världen enligt J. En alldeles nyupptäckt blogg för mig. Och en väldigt fin upptäckt.
  7. Linnéa i USA. Tjejen som gifte sig med en gringo och flyttade till djupaste södern i stora landet i väst.

Jävla u-land

Jag hänger inte så mycket med andra svenskar här. Det har alltid känts lite onödigt, jag har en underländsk bekantskapskrets och jag har aldrig känt något större behov av att hänga med svenskar bara för att de är svenskar.

Men på sistone har det ändå smygit sig på, den där känslan av att byta erfarenheter med någon som fattar vad man upplever. Kanske är det mina snart fyra år i sträck som gör sig påminda. Så jag har några svenska vänner som jag umgås mer och mer med nuförtiden. De är inte många, och de är vänner inte bara för att de är svenskar, inte bara för att även de bor här som bofasta och fattar hur det är att leva här på riktigt, utan också (framför allt) för att jag gillar dem som personer. Jag hade velat umgås med dem även i Sverige.

Men förutom att jag gillar dem som personer så är det så skönt att de är just svenskar, som också är bofasta här och fattar hur det är att leva här på riktigt.

För hur mycket jag än älskar Underlandet och hur mycket jag än bor här av alldeles egen fri vilja, så behöver man spy galla ibland, med någon som fattar var man kommer ifrån och varför man är som man är och tycker som man gör. Ibland måste man bara få tycka tillsammans med någon som är som en själv att fy fan vad de är sjuka i huvudet och vilket jävla u-land Underlandet är.

Hemlängtan blir mindre också, när man får lätta på trycket sådär ibland. Och sedan gå vidare och fortsätta älska Underlandet.

Och jag unnar alla invandrare i Sverige att få hänga med folk med samma bakgrund som de, och snacka skit om Sverige och svenskarna, emellanåt. Det behövs. Och det betyder inte att de egentligen hellre skulle bo någon annanstans än Sverige. Det är bara ett sätt att känna gemenskap i en värld där man ibland känner sig främmande.


Avundsjuk

Hej fina ni!

Tänkte bara säga att jag är sjukt avundsjuk (på det bra sättet) på alla er ascoola som har varit på festlig gala ikväll. För att 1. ni har fått träffa varandra (sjukt nyfiken!) 2. ni verkar ha haft hur kul som helst.

Det är ni väl värda.

Puss och kram från andra sidan jorden.


Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är bara så jävla arg och besviken.

Jag kan inte ens förklara valresultatet för O utan att börja gråta.

Alliansen, FY FAN

Sverigeidioterna, FY FAN. Vad är det för fel på grabbarna grus-gänget på deras valvaka som brölar ”Jimmie Åkesson, tjalalala”? Ska de ha tjugo mandat i riksdagen?

Vad är det för fel på Sverige?