Pojke eller flicka (del 2)

Inlägget jag skrev om Underbara Claras bebis och hur en massa personer genast måste fråga om det är en pojke eller flicka har fått en hel del kommentarer (välkomna hit, nya personerna). Jag tänkte att jag skulle utveckla det hela lite grann.

Klart man får vara nyfiken. Klart man får undra. Men vårt samhälle är otroligt binärt könsuppdelat, och att hon inte skrivit ut könet på barnet har nog en baktanke, det är nog inte så att hon bara råkade glömma att berätta den detaljen. Snarare är det ett medvetet val att försöka skydda bebisen, om så ett litet tag, från all kategorisering, och allt vad det medför. Att låta den nya familjemedlemmen bara få vara människa istället för ett kön.

I de efterföljande inläggen har hon inte heller skrivit kön. Hon har också konsekvent ignorerat alla frågor om ”pojke eller flicka?”. Ändå måste folk fortsätta att fråga. Jag tycker personligen att det är lite respektlöst. Eller i bästa fall otroligt ogenomtänkt.

Det är minst sagt lite naivt att tro att det bara är en enkel fråga. Att det inte läggs några värderingar i den. Att det inte gör någon skillnad överhuvudtaget om barnet är en pojke eller en flicka. Om det skulle vara så, varför skulle det överhuvudtaget vara viktigt att fråga?

Och det här med att barnet nödvändigtvis måste vara pojke eller flicka. Kanske det. Men kanske inte det kön som snoppen eller snippan indikerar. Vännen som O och jag delar lägenhet med, till exempel, föddes med snopp men är och har alltid varit kvinna. Jag tror att hon hade uppskattat väldigt mycket, och besparats mycket lidande under sin uppväxt, om hon hade fått slippa kategoriseras som pojke när hon var nyfödd och istället bara fått växa upp som människa.

För den som är intresserad rekommenderar jag den här boken.

Annonser

16 responses to “Pojke eller flicka (del 2)

  • Ellinor

    Underlandet: Du har så fruktansvärt rätt. Kategoriseringen börjar på en gång. Jag tycker att det är fint att hon vill låta sitt barn var barn istället för flicka eller pojke.

    Jag tycker det är fint att hon uppskattar sina bloggläsare så mycket att hon använder deras stickade kläder.

    Och jag tycker det är respektlöst att de frågar pojke eller flicka. Jag gör inte det jag sa grattis och vad roligt att barnet är välskapt.

    Hon är en bra mor som vill skydda sitt barn från stereotyper tycker jag

  • Mims

    Rent så där i princip är jag med dig, människor ska ha rätt att känna tillhörighet med vilket kön dom vill ifred osv. Eller välja könlöshet för all del. Men praktiskt, hur fan gör man i helt vanliga sociala situationer?

    Jag tänkte på det idag när jag var i samspråk med för mig helt okänt par med ett barn i ettårsåldern. Jag ANTOG att det var en flicka på klädsel osv men jag har haft fel förr. Hursomhelst, jag ville fråga vad barnet hette utan att fråga kön, och jag ville inte anta kön och säga ”vad heter hon?”. Så hur gör man?

    ”Vad heter hen?” Alltså..nä? och låt oss anta att det för mig okända paret inte har en susning om vad jag ens menar?
    ”Vad heter barnet?” Hej formella Ella.
    ”Vad heter den?” Hej…grej/hund?
    ”Men hej lilla sötis, vad heter du då?” Hej jag är lite mongo och pratar barnspråk med ditt barn i förhoppning om att du ska avslöja dess namn utan att jag behöver fråga dig rakt ut.

    Och är det alldeles omöjligt att uppfostra sitt barn till att känna att det är ok att välja sin könstillhörighet och att visa andra den respekten utan att hemlighålla dess biologiska kön och tvångsmässigt undvika att ge dockor till flickebarn osv?
    Jag tycker verkligen att det finns en fin tanke bakom, jag råkar bara tycka att det ibland urartar och jag vill inte behöva känna mig som en bakåtsträvande könsförtryckare om jag så råkar tänka tanken att fråga någon om deras barns biologiska kön även om jag sen ger blanka fan i om deras pojke vill ha klänning på dagis eller inte.

    Nu låter det som att jag är helt upprörd. Det är jag inte. Bara…frågande?

    • underlandet

      Jag håller med dig. Det är jättesvårt, för hela vårt språk är ju uppbyggt kring den binära könstanken och det är inte lätt att komma runt utan att det blir styltigt och tillgjort. Jag har inget bra svar, jag funderar själv en massa på det eftersom jag bor i ett spansktalande land och där är det ännu tydligare, det finns ju inte ens könsneutrala ord som ”barn” (bara pojke/flicka). Det är omöjligt att säga ”vi har fått barn” utan det blir antingen son eller dotter.

  • johanna

    Jag skrev en liten reflektion i bloggen!

  • Sara

    Intressant och obehagligt, detta. Att det över huvud taget behöver bli en sån stor sak. Förstår inte varför vi inte använder ett könsneutralt pronomen, typ hen, i större utsträckning. Och till Mims som kommenterar ovan: Jag brukar fråga ”Vad heter ert barn?” för att undvika att prompt könsbestämma. Kanske låter lite stelt, men det skiter jag i.

    I mitt jobb som förskolärare brukar jag fokusera på att använda begrepp som ”kompisar” och ”barn” istället för ”pojkar” och ”flickor”. Men ändå inte tabubelägga könen utan diskutera och benämna tillsammans med barnen, men så att säga följa dem istället för att pracka på dem ett bestämt kön.

  • inte skyldig

    Åååh det är så himla intressant det här! Så himla självklart att barn ska få vara barn oavsett kön och ändå så svårt ibland att omsätta i praktiken. Som du säger Underlandet, hela språket speglar ju detta! Jag är helt för att ”hen” ska vara ett ord. Det låter kanske konstigt nu och vissa vet förmodligen inte vad som menas om man säger det, men om det införs kommer det att bli vedertaget längre fram. Hur lång tid det skulle ta är förstås en helt annan fråga. Men jag är helt för att ändra språket och låta samhället anpassas därefter. Det ligger ju så mycket laddning i språket.

  • emster

    åh den där boken har vi. den är jättebra! och jag håller såklart med dig! bebisar kan få va bebisar. vi behöver inte lägga på könsegenskaper, katigorisera. de blir personligheter på en gång ändå!

  • Mims

    Alltså, jag borde nog knipa igen nu, om inte annat så av ren självbevarelsedrift..men.. kommer våra barn få en lättare uppväxt för att vi när dom är spädbarn besparar (?) dom ett kön? Har vi inte kommit så långt att vi kan se en snippa eller en snopp för vad det är? En biologisk olikhet som främst är till för vår fortplantnings skull, ett gäng hormoner och kroppsdelar och inte mycket mer än så. Är det inte betydligt enklare att acceptera våra barn för vad dom är då om det så råkar vara ett snippebarn som gillar blommor eller ett snoppebarn som vill måla naglarna. Jag har så jävla svårt att tro att vårt problem ligger i kön. Jag tror det ligger i acceptans. Vad exakt vill vi uppnå med ett fullkomligt könsneutralt samhälle?

    • Ellinor

      Jag tror inte att ett samhälle ska vara könsneutralt. Det ska finnas killar och tjejer som ska få vara precis som de är, ha vilken sexualitet som de vill ha.

      Men om man väljer på sin personliga blogg att inte gå ut med sitt barns namn eller kön för att skydda det tycker jag det är bra. Det är inte rent principiellt könet som ska skyddas utan barnet som sådant.
      Om hon som en känd bloggare väljer att värna om sin barns integritet genom att inte säga om det är en flicka eller pojke när barnet är mindre än en månad gammal. Tycker jag det är hälsosamt. Jag säger inte att om jag skulle få barn att vi skulle göra lika dant. Men om Underbara Clara och hennes make väljer det. Så ska man respektera deras mening.

      Jag tycker även att det är bra om flickor och pojkar ska få samma möjligheter här i världen. För de har de inte nu. Det har gjorts studier där pojkar och flickor har fått exakt lika mycket tid i klassrummet att prata och svara på frågor. Det som kom fram genom den undersökningen var att när flickor fick samma tid som pojkarna så upplevde hela klassen. Pojkar som flickor att flickorna fick mycket mera tid än pojkarna.

      Lika dant med Lindex kläder. Som gör kläderna mindre vida i flickfärger än i pojkfärger.
      Jag tycker att om så banala saker som lika rätt till att röra sig och få utbildning och visa sig duktig i skolan, eller samma lön för samma möda är en rättighet som man måste kämpa för. För den finns inte idag.

      Jag strävar inte efter könsneutralitet jag strävar efter jämlikhet. Att båda könen är lika mycket värda.

    • Ellinor

      Jag tror inte att ett samhälle ska vara könsneutralt. Det ska finnas killar och tjejer som ska få vara precis som de är, ha vilken sexualitet som de vill ha.

      Men om man väljer på sin personliga blogg att inte gå ut med sitt barns namn eller kön för att skydda det tycker jag det är bra. Det är inte rent principiellt könet som ska skyddas utan barnet som sådant.
      Om hon som en känd bloggare väljer att värna om sin barns integritet genom att inte säga om det är en flicka eller pojke när barnet är mindre än en månad gammal. Tycker jag det är hälsosamt. Jag säger inte att om jag skulle få barn att vi skulle göra lika dant. Men om Underbara Clara och hennes make väljer det. Så ska man respektera deras mening.

      Jag tycker även att det är bra om flickor och pojkar ska få samma möjligheter här i världen. För de har de inte nu. Det har gjorts studier där pojkar och flickor har fått exakt lika mycket tid i klassrummet att prata och svara på frågor. Det som kom fram genom den undersökningen var att när flickor fick samma tid som pojkarna så upplevde hela klassen. Pojkar som flickor att flickorna fick mycket mera tid än pojkarna.

      Lika dant med Lindex kläder. Som gör kläderna mindre vida i flickfärger än i pojkfärger.
      Jag tycker att om så banala saker som lika rätt till att röra sig och få utbildning och visa sig duktig i skolan, eller samma lön för samma möda är en rättighet som man måste kämpa för. För den finns inte idag.

      Jag strävar inte efter könsneutralitet jag strävar efter jämlikhet. Att båda biologiska könen är lika mycket värda.

  • maria

    Äh, va fan. Kommenterade under det tidigare inlägget istället för det här. Copy+pastar in det här också då!

    Hm, jag måste bara skriva ännu en till kommentar kring detta.
    Nej, det är inte per automatik så att man känner sig som en pojke för att man har snopp eller vice versa. Det är inte heller det jag menar och faktiskt, det är väl inget nytt konstaterande? Att inte alla känner sig hemma med sin kropp och könstillhörighet är det nog få som blir överraskade av nu.
    Men rent biologiskt finns det två olika kön och att säga åt folk att SKÄRPA SIG för att de är nyfikna är överdrivet tycker jag. Alla är inte inne i han,hon,hen- tänket, men man behöver inte verbalt slå dem på fingrarna för det. Och som jag skrivit tidigare, jag förstår inte varför vi ska vara könlösa. Ska det hyschas kring att det faktiskt finns olika kön? Varför inte bara behandla alla barn lika oavsett vilken biologisk och/eller mental könsidentitet de har/får?
    Men det är en intressant diskussion. Kan man växa upp utan någon könsidentitet över huvudtaget? Och vad innebär det att känna sig som man/kvinna?
    http://www.nationell.nu/2011/01/29/egalia-forskolan-utan-pojkar-och-flickor/ Kanske har du läst den här artikeln. Jag skulle gärna sätta mitt framtida barn på den här förskolan. Citat som sammanfattar min åsikt i det hela: ”Vi hemlighåller inte att det finns olika kön. Men ett barn ska inte placeras i ett fack på grund av sitt biologiska kön”

  • It's all about Me

    För egen del har jag tänkt på det där, om jag blir gravid, vill jag veta om det blir en kille eller tjej, spelar det någon roll? Och jag har kommit på mig själv med att tänka ”hoppas det skulle bli en kille”, enbart för att vi lever i ett samhället där jag tycker att det är lättare att vara kille. På alla sätt. De är starkare fysiskt, inte lika utsatta (tänker på våldtäkter osv) osv. Sedan tänker jag att man som tjej generellt har lättare relation till en pojke än till en tjej – mindre upproriska bråk och sånt. ed risk för att jag blir utskälld nu, men så ser jag på saken – även om jag önskar att det inte var så.

  • Peppe

    Utmärkt inlägg. Håller med allt! På finska finns ju det mycket praktiska hän som fungerar på båda (alla) kön.

  • LADY DAHMER | genushäxan tjafsar och tjatar

    Varför kan man inte låta barn få vara barn istället för att konstant hela tiden dagarna i ända tjata och tjata och tjata om att de tillhör endera könet?

    Det är flickor hit och pojkar dit och ”du är en flicka!” och ”du är en pojke” och så lär man ungarna att könet är viktigt och skillnader är viktiga och att flickor hör ihop och pojkar hör ihop och de ska segregeras och behandlas olika. Det fokuseras så otroligt mycket på olikheter och skillnader istället för att prata om det vi har gemensamt.

    Min dotter vet inte att hon är en flicka. Hon vet inte vad flickor är. Eller pojkar. Hon vet att hon har en snippa, men inte att hon tillhör en speciell och exklusiv klubb som man ska identifiera sig med och ta efter. (flickornas)

    Och jag tycker det är så befriande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: