Efter världshistoriens snabbaste händelseutveckling är vi typ ihop. Tror jag.
Vi pratar ju varje dag, och för varje dag så är det mindre hymlande och mer rakt på sak, även om ingen av oss har sagt de magiska orden me gustas, och det har inte ”hänt” något alls, fysiskt alltså. Men det är liksom solklart hur läget är ändå, när han säger saker som ”du gör mig lycklig” och ”jag kan inte låta bli att tänka på dig hela tiden”. Och när vi pratar om vart vi ska bo om två år och vart vi ska resa…
Så idag bestämde jag mig för att ta det där snacket, på msn. Lika bra att få det bortgjort. Så jag sa att hörrdu, nu tycker jag att du får ta och fundera igenom saker och ting litegrann, för det här är ju himla trevligt, men jag är lite orolig för att du mest behöver någon som får dig att må bra för stunden, och det vore lite jobbigt tycker jag. Ja, det har du rätt i tyckte han, och jag sa att jag bara tänkte vara tillsammans med honom om han kunde lova dyrt och heligt att han inte kommer på andra tankar om två månader och lämnar mig där som en lort, jag har haft nog med krossade hjärtan för i år. Det lovade han dyrt och heligt, inga jobbigheter, bara lycka. Okej, men sakta men säkert, sa jag. Sakta men säkert, sa han.
Jaha. Så det betyder väl typ att vi är ihop nu då. Det är ju jättekonstigt. Jag har typ frågat chans på Smygflirten via msn.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig när vi ses imorgon.