Etikettarkiv: sambolivet

Pasión latina

Grannarna under oss bråkar igen. Det gör de stup i kvarten. Passionerade gråt-och-skrik-bråk. Mest från henne. Han hör man mest mumla. O och jag tjuvlyssnar alltid (de bråkar med öppet fönster, jämt).

Perro hijodeputa te odiooooo!

Skrek hon idag. Sen vrålade hon lite. Och sen

Matame! Matameeee!

Nej, jag tror inte att han försökte döda henne. Jag har aldrig hört något som kan likna slag på något sätt (jag skulle vara den första att ringa polisen om jag ens misstänkte det). Det känns snarare som att hon har tittat på för många telenovelas. Dramaqueen i kvadrat.

Vi tror att han är otrogen mot henne. Men kanske hon också, för vid andra tillfällen har hon gråtskrikit ”perdóname, perdónameeee”.

Fattar inte varför de fortsätter vara tillsammans.

Hur som helst, O och jag smyger oss tätt intill fönstret och tjuvlyssnar. Sen hånglar vi och konstaterar, än en gång, att så himla bra att vi har varandra och så himla bra vi har det.


Vi grälar väldigt sällan, O och jag, men gud vad jag hatar när vi gör det. Jag är ingen konfliktmänniska alls, jag kan inte med att vara osams. Och jag hatar när det handlar om pengar.

Nu har vi inte grälat, men det är sån där dålig stämning där varje ord måste vägas på guldskål, för vad som helst kan utlösa den där Konflikten vi undviker.

Och det handlar om pengar. Bristen på sådana.

Den där jävla julresan som är så dyr.

Jag hatar att O hatar att diskutera pengar. Han blir sur för ingenting och låser sig och säger ”ja, ja” och vägrar diskutera vidare och komma fram till något vettigt.

Jag hatar att han är världssämst på att hushålla med pengar och vara lite ekonomisk så att han har en buffert man kan ta av när man till exempel vill resa bort över jul.

Morr.

Men det verkar som vi reser till havet och solen och värmen till jul ändå.

Kanske.


Om vi ändå kunde vinna på lotto

Vi har så dåligt med pengar just nu, O och jag. Verkligen uruselt.

Jag hatar att ha dåligt med pengar, att ha nästan-tomt på kontot i slutet av månaden. Hatar. Och ha en massa utgifter dessutom. Grejer vi vill köpa till lägenheten (ny säng, byrå, nya stolar till köket, osv, osv). Spara till bröllop. Spara till sverigeresa. Fundera på hur vi kan få bröllopet så billigt som möjligt.

Suck.

Och så vill vi till havet, stranden, tropikerna i jul. Vi vill resa länge, men vi har inte råd, och dessutom måste vi spara semesterdagar till sverigeresan i sommar, för i det här u-landet har man bara 15 arbetsdagars semester om året och det är ju tamejfan ingenting. Så det blir en fyradagarsresa över jul med gratis (*hoppas*) boende hos Os kompis. Det är vad vi har råd och tid med. Om nu O blir beviljad ledighet, vilket återstår att se.

Ja, och så har jag PMS.


Rena kläder, here we come

Man väljer sina strider i ett förhållande. Vissa grejer kan man kompromissa bort, för att de inte är så viktiga. Vissa grejer är desto viktigare.

Det här med att tvätta kläder är något slags mellanting.

Jag är av åsikten (fast jag tycker att det är fakta, såklart) att kläder inte blir rena om man tvättar dem i kallt vatten. O är av åsikten (som han hävdar är fakta) att kläderna blir förstörda* om man tvättar dem i varmt vatten. Han har även medhåll av typ övriga Underlandets medborgare.

Vi har googlat och hittat bevis för båda ståndpunkter, men O var ihärdigare. Det var inte tillräckligt viktigt för mig, faktiskt.

Men efter ett år av ungefär det här:

O: Å nej! Varför är det fortfarande deodorantfläckar kvar på min t-shirt?

Jag: Därför att kläderna inte blir riktigt rena om man bara tvättar i kallt vatten.

Eller det här:

O: Å nej! Varför är det fortfarande tvättpulver på mina svarta byxor?

Jag: Därför att tvättmedlet löses upp mycket sämre i kallt än i varmt vatten.

Efter ett år av ovanstående lyckades jag äntligen övertyga honom om att i alla fall testa, ett litet tag, och sen utvärdera, att tvätta i varmt vatten.

Skam den som ger sig.

PS För den som undrar, nej, tvättmaskinen har ingen temperaturinställning. Det är att koppla in den antingen på kallvattenkranen eller varmvattenkranen som gäller.

*Färgerna blir urlakade och kläderna slits fortare, tydligen.

Man kan till exempel tänka att man ska lägga sig tidigt, för att stiga upp tidigt och jobba med uppsatsen hela dagen.

Sen kan det råka bli så att ens pojkvän kommer hem med en iPad som han lånat av grannen. Och då kan det råka bli så att man måste döda zombies till klockan tre på morgonen.

Oj då.


Jag vet inte varför det blir sådär ibland. Fast man egentligen älskar varandra så himla mycket så kommer irritationen emellan ibland och skapar friktion för ingenting, och man blir sur och så svarar man dumt och vänder ryggen till fast man helst av allt vill ha en lång kram. Men kramen måste komma från honom, för stoltheten står i vägen, och rädslan att få kramen avvisad om han är lika sur som jag.

Och så klumpen i magen, för det gör ont när saker skaver.

När man egentligen älskar varandra så himla mycket.


Snålheten är miljöns bäste vän

Vi har inte betalat elräkning på ett helt år. Inte för att vi fuskat eller så, utan för att elbolaget helt enkelt glömt bort att installera en elmätare till vår lägenhet.

Rätt praktiskt, men jag har varit lite orolig att de, när de väl kommer på det, får för sig att ta betalt för alla månader el vi förbrukat sedan vi flyttat in. Så jag har ringt till elbolaget. Och ringt igen. Och ringt igen. Varje gång säger de att de ska skicka någon för att ”lokalisera elmätaren” (de vägrar tro på mig när jag säger att den helt enkelt inte finns). Varje gång händer ingenting.

Jag hade just gett upp och tänkt att ”skyll er själva då, jag har gratis el, mig går det ingen nöd på och jag har faktiskt försökt”, när mina advokatarbetskompisar talade om för mig att det var bäst att rapportera det skriftligt, så jag har ett bevis på papper, med stämplar och allt, att jag faktiskt informerat dem. Sen kan jag sova gott.

Så förra veckan lämnade jag in ett brev på elbolagets kontor, och då tog det tydligen skruv, för häromdagen kom de minsann och installerade elmätaren. Enligt lag får de ta betalt max fem månader bakåt i tiden, beräknat efter förbrukningen från den första månaden som mäts. Första elräkningen som kommer betalar vi alltså den här månadens förbrukning gånger sex.

Jag har aldrig varit så duktig på att släcka alla lampor, använda datorn på batteri, dra ut alla laddare och gå på toa i mörkret som nu.


Hannas hushållsenkät

Jag hittade till Hannas enkät via Elins svar (och Gustavs remix på det), så här kommer min version av hur könsstereotypt mitt och Os samboförhållande kan tänkas vara.

Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Svårt att säga. Jag tror vi är ganska jämnbra men på olika saker. Kanske han, när jag tänker efter.

Vem är bäst på matlagning?
Han. Jag är inte så pjåkig jag heller, men han tycker att det är roligare och mer värt att anstränga sig för att laga mat. Det tycker inte jag, jag tycker mest det är tråkigt, så därför slarvlagar jag mer när jag lagar.

Vem lagar vardagsmaten?
Båda, men mest han.

Vem lagar lyxmaten?
Mmm, han. Utom vissa rätter, som pizza, som är min paradrätt (kanske inte räknas i lyxkategorin, men vi äter hemmapizza när vi ska lyxa till det).

Vem städar?
Vi delar på det. Bestämmer att ”nu står vi inte ut” och så städar vi båda två samtidigt, tills det är klart. Som tur är har vi rätt samma toleransnivå för när det är dags att städa. Och till skillnad från typ alla våra kompisar i det här landet som är sambosar och har fasta jobb med lön så har vi ingen ”städhjälp”.

Vem sköter avloppet?
Jag.

Vem är bäst med bygg?
Jag. Han är rätt opraktisk när det gäller sånt, medan jag har vuxit upp med en pappa som är händigast i världen, och nog fått med mig lite av de generna (den socialiseringen, kanske snarare…).

Vem är mest mån om att inreda?
Båda, och rätt mycket. Vi har långa listor på saker vi vill köpa (i prioriteringsordning) och vi vet nog säkrare hur vi ska inreda barnkammaren än när vi egentligen ska skaffa barn.

Vem har mest kläder?
Jag, fast det mesta är gammalt och han bryr sig mycket mer än jag. Och köper mer, så snart jämnar det nog ut sig.

Vem tjänar mest?
Han, nu när vi bytt jobb. Innan var det jag.

Vem tar oftast initiativ till sex?
Det är nog rätt jämt, men kanske viss övervikt för honom.

Vem vill oftast mysa?
Rätt jämt där också.

Vem ringer mest?
Vi ringer inte så ofta alls. Den som är bortrest ringer, men vi är nästan aldrig bortresta på varsitt håll.

Vem SMS:ar mest?
Jag, fast jag skickar kanske två sms i månaden.

Vem festar mest?
Det är rätt lika, och inte så särskilt mycket för någon av oss. Vi är inne i någon slags ”hellre gå ut och äta eller gå på bio än festa”-period.

Parmiddagar?
Vad är frågan? Well, varannan vecka ses vi med grannarna Gitarristen och hans flickvän och lagar mat från världen, varannan gång hos dem och varannan gång hos oss. Vi väljer ett land och bjuder på mat från det landet, och lyssnar på musik och dricker alkohol från det landet. Det är väl parmiddag I guess, i form av två par. Annars händer det inte så ofta.

Vem har svårast för att möta den andras vänner?

Ingen av oss. Han gillar mina, jag gillar hans.

Föräldrar?
Well, med tanke på att mina bor på andra sidan av ett världshav, så är det ju mest hans föräldrar vi umgås med. Hans mamma älskar mig.

Vem tycker bäst om barn?
Jag. Jag är den som tycker ungefär varannan vecka att ”kan vi inte skaffa barn snart?” och han tycker ”jo, snart, men inte riktigt, riktigt än”.