Månadsarkiv: oktober 2010

Man undrar

Hur kan man slösurfa bort en hel dag?


Skotermannen är arg

”Förbannade fitt Ilska………………………………………”

(Nope, ingen förklaring om varför)


Drömtydning, någon?

Jag drömde en jätteotäck dröm inatt, en sån där som man bara vaknar och dryper av ångest efteråt.

Jag drömde att jag och två andra, varav den ena var en bloggvän som jag aldrig träffat i verkligheten men som det ändå nästan känns som att jag känner, var med i något slags rysk roulette-spel. Bloggvännen förlorade, och därför var jag tvungen att skjuta henne. Jag ville egentligen inte, med det var reglerna. Ofrånkomligt, liksom. Så jag gjorde det, och hon dog.

Sen var vi helt plötsligt inte i det där spelet längre utan i verkligheten och jag insåg konsekvenserna av det jag gjort. Alla grät över mordet på henne, och mannen i hennes liv var otröstlig och gjorde en fantastisk fin minnesbok över henne och alla de vackra stunder de haft tillsammans, och det bara skar i hjärtat av att se den. Jag strök omkring som en katt i bakgrunden och skämdes ihjäl, för ingen visste att det var jag.

Sen började jag inse att jag måste ta konsekvenserna av det hela, och bestämde mig för att ange mig själv (till arbets- och hälsoministeriet!). Jag visste att jag skulle få flera års fängelse, så att alla drömmar vi har, O och jag, om vår framtid, om barn, alla de skulle gå i kras för att jag var en idiot som fallit för grupptryck och lytt order utan att ifrågasätta. Och jag började ta avsked av alla nära och kära, som säkert skulle förskjuta mig allihopa när de fick veta vad jag gjort.

Sedan vaknade jag.


Tur att de är skitsnygga med mina smala svarta jeans


Jag har just spenderat en halv förmögenhet på ett par stövlar.


Vi grälar väldigt sällan, O och jag, men gud vad jag hatar när vi gör det. Jag är ingen konfliktmänniska alls, jag kan inte med att vara osams. Och jag hatar när det handlar om pengar.

Nu har vi inte grälat, men det är sån där dålig stämning där varje ord måste vägas på guldskål, för vad som helst kan utlösa den där Konflikten vi undviker.

Och det handlar om pengar. Bristen på sådana.

Den där jävla julresan som är så dyr.

Jag hatar att O hatar att diskutera pengar. Han blir sur för ingenting och låser sig och säger ”ja, ja” och vägrar diskutera vidare och komma fram till något vettigt.

Jag hatar att han är världssämst på att hushålla med pengar och vara lite ekonomisk så att han har en buffert man kan ta av när man till exempel vill resa bort över jul.

Morr.

Men det verkar som vi reser till havet och solen och värmen till jul ändå.

Kanske.


Shit-shit

Den senaste veckan har de sparkat typ 10 personer från Os jobb. Besparingar och arbetsbrist och sånt.

Även om inte arbetsrätten och ”sist in först ut” och sånt är så starkt här så är det ändå lite oroande att han bara jobbat där sedan mars. Det gör väl kanske inte att han sitter så säkert i stolen.

Åh, ångest, ångest.


Ångest

Jag går runt och har lite allmän småångest för allt möjligt. Vet inte varför. Men det är liksom någon klump i magen som finns där av någon anledning jag inte kan förstå och som skapar en obestämd oro i största allmänhet.

Kanske är det mensen.

Hoppas att det går över snart.


Om vi ändå kunde vinna på lotto

Vi har så dåligt med pengar just nu, O och jag. Verkligen uruselt.

Jag hatar att ha dåligt med pengar, att ha nästan-tomt på kontot i slutet av månaden. Hatar. Och ha en massa utgifter dessutom. Grejer vi vill köpa till lägenheten (ny säng, byrå, nya stolar till köket, osv, osv). Spara till bröllop. Spara till sverigeresa. Fundera på hur vi kan få bröllopet så billigt som möjligt.

Suck.

Och så vill vi till havet, stranden, tropikerna i jul. Vi vill resa länge, men vi har inte råd, och dessutom måste vi spara semesterdagar till sverigeresan i sommar, för i det här u-landet har man bara 15 arbetsdagars semester om året och det är ju tamejfan ingenting. Så det blir en fyradagarsresa över jul med gratis (*hoppas*) boende hos Os kompis. Det är vad vi har råd och tid med. Om nu O blir beviljad ledighet, vilket återstår att se.

Ja, och så har jag PMS.


Bloggen och livet

Linnéas motivering till bloggpriset jag skrev om igår löd:

Den här damen skriver vackert  och sen är hon sådär skönt mystisk i sin blogg. Man får lixom inget grepp för hon är lagom anonym och bloggar inte om vad hon åt till middag eller dagens oufit. Jag antar att det är det som kallas integritet. Jag skulle gärna dela på en flaska vin med denna dam för att lära känna henne lite mer.

Det lät så himla fint (tar gärna en flaska vin med dig också!), och så fick jag lite prestationsångest igen för den här bloggen. Sedan jag startade blogga på den andra offentliga bloggen, den som mamma och pappa och folk som känner mig läser, har den här liksom hamnat lite i skymundan.

Det är synd, för jag gillar den här bloggen och er som läser den en massa. Och jag lovar bot och bättring. Jag ska bara försöka hitta någon bra rytm, mellan andra bloggen, uppsatsskrivandet och jobbet. Men det är inte så att jag inte har något att skriva om. Heta ämnen just nu: bröllopsångest och barnångest. Får se när det dyker upp inlägg om det.


Pris igen

Jag har fått ett bloggpris till, den här gången av Linnéa i USA som skriver om sin vardag som ofrivillig hemmafru i söderns USA i Alabama.

Så himla fint, tack!

Reglerna lyder: Priset kommer med följande krav: Berätta om tre saker som ligger dig varmt om hjärtat och visa en favoritbild. Skicka priset vidare till fem bloggare.

Okej. Tre saker som ligger mig varmt om hjärtat. Det är ju såklart O, familjen, och vännerna. Men eftersom Linnéa körde på utlandssvensk-temat när det gällde hennes blogglänkar tänkte jag köra på samma sak med de tre sakerna som ligger mig varmt om hjärtat. Det vill säga, tre svenska saker som ligger mig varmt om hjärtat och som jag saknar en massa här i långtbortistan.

1. IKEA Jag älskar IKEA. Älskar verkligen. Och jag kan inte för mitt liv förstå att IKEA inte öppnar i Latinamerika. Det borde väl vara en jättebra marknad? Herregud, det finns ju till och med IKEA-varuhus i Ryssland och Kina. Varför inte i Latinamerika? Det är en av livets stora gåtor. Tills de tagit sitt förnuft till fånga knarkar jag IKEAs nya blogg och IKEA-katalogen som mamma skickade hit.

2. Godis i allmänhet. Alltså, Sverige är typ det enda land i världen som kan göra riktigt gott godis. Jag saknar Gott & Blandat, Djungelvrål, lösgodis och svensk choklad.

3. Ordning och reda och effektivitet Alltså, jag skulle förmodligen dö uttråkningsdöden om jag var tvungen att bo i Sverige och planera mitt liv i minsta detalj och redan på onsdagen veta vad jag skulle göra både på fredagen och lördagen. Men ibland kan jag ändå sakna det där, att det man planerar faktiskt blir av, att man vet vad som händer och att det händer när man sagt att det ska hända och man inte måste slösa bort oräkneliga timmar av sitt liv på att vänta på allt möjligt, bara för att det inte är någon ordning på något och folk aldrig någonsin kan hålla några tider.
Men mest är det nog effektiviteten. Jag har fattat att svensk byråkrati inte alltid är så kul att ha att göra med, men jag tror ändå att de som klagar på svensk byråkrati aldrig har behövt uppleva riktig latinamerikansk byråkrati. Att ha att göra med byråkratin här tror jag förkortar ens livslängd och livskvalité med minst 17%.

Okej. Steg två, en favoritbild. Jag har en massa favoritbilder, men eftersom jag vill vara lite anonym på den här bloggen kör jag en favorit i repris, där O och jag tar oss en salsasvängom:

Till sist, skicka vidare priset till fem bloggare jag gillar. Jag gillar så många fler än fem, här är några av dem. Sedan dess har det kommit till några nya också. Linnéa, A life in Oz och Världen enligt J, till exempel.

Ni är värda priset allihopa.