Etikettarkiv: barn

Inbillning

Jag läser jättemycket statistik och jag vet till exempel att:

Par med normal fertilitet har 20-30% chans att bli gravida varje menstruationscykel. Ungefär 84% av par som har regelbundet, oskyddat sex blir med barn inom ett år så länge de fortsätter försöka.

Det vill säga, rent statistiskt inte så stor chans att vi lyckades tillverka ett barn såhär på första försöket. Jag vet ju dessutom inte ens om O är normalfertil. Så vitt vi vet har han aldrig gjort någon med barn. Han har å andra sidan aldrig försökt heller. Jag kanske inte heller är det. Jag var det för fem år sedan, men då var då och nu är nu.

Men ändå kan jag liksom inte låta bli att gå runt och känna efter.

Har jag inte lite molande värk och väldigt ömma bröst?

Gravidhypokondriker, kan ni även kalla mig. Om en och en halv vecka, nästa söndag, ska mensen komma. Då vet vi.

__________

Uppdatering: Plus att jag nyss nästan började gråta av frustration över att vi bor i ett jävla u-land som har tvättmaskiner från medeltiden och att vi aldrig kommer att få råd att köpa en riktigt bra utan kommer att få nöja oss med en som har miffo-temperaturerna ”kallt, ljummet, varmt”. Humörsvängningar, ni vet.


Göra barn

Jag kokar kikärtor i godan ro, O sitter vid datorn och jobbar lite.

Så smyger han upp bakom mig. Lägger armarna om min midja. Pussar mig på halsen. Tar mig i handen och drar iväg mig till sovrummet.

Kom så ska jag göra dig med barn

Sen knullar vi. Jag ligger kvar i sängen ett tag efteråt med rumpan i vädret, tänker att tyngdlagen kanske hjälper.

Kanske, kanske, om allt funkar helt magiskt på räls, är det på gång nu.


Snart!

I söndags fick jag mens. Den skulle ju inte komma förrän på torsdag, men cykeln verkar vara lite kajko i alla fall såhär precis efter att ha slutat med p-pillren. Så nu stämmer ju inte det här längre. Och jag vet inte riktigt om jag ska räkna med att cykeln är 24 dagar som den var senast eller om jag ändå ska räkna på 28 dagar som den alltid ha varit.

Kan bli lite hur som helst, det här.

Till exempel såhär (24 dagar):

Eller såhär (28 dagar):

Vi får chansa lite och se hur det går, helt enkelt. Men nu kör vi, i alla fall!


Om att prata öppet

Jenny har också inlett en bloggtipskalender, och jag är först ut. Hon skriver så himla fint att jag blir alldeles rörd.

Bland annat skriver hon:

Eller te, eftersom hon nu planerar barn och är beundransvärt öppen med det.

Häromveckan nämnde jag barnplanerna i en kommentar till en FB-status, och min kusin skrev:

Kul att du är så öppen med dina planer så här på fb och allt, hihi.

Alltså ja, jag vet inte riktigt. Det har inte riktigt fallit mig in att inte vara öppen. Jag är ju mycket väl medveten om att det inte alls är säkert att det går på första försöket, eller andra, eller tredje, jag är ju 31, jag har läst en massa om fertilitetsstatistik och så. Och jag vet att många verkar vilja hålla sådana planer hemliga, just för att det kanske tar ett tag innan det funkar och det kanske känns jobbigt om folk håller på och frågar.

Men jag tänker lite tvärtom. Jag vill kunna ventilera. Jag vill kunna svara ärligt om folk frågar. Jag vill inte hålla inne med en massa oro och ångest. Jag kan inte riktigt hitta någon anledning som känns vettig för mig att inte berätta.

Samma sak när vi väl blir gravida (vill ändå tänka när, inte om). Känner jag mig själv rätt kommer jag att berätta det på en gång. Så fort blivande mor- och farföräldrar fått veta (de måste få vara först) kommer bloggen att få veta. Jag vet att många väntar till efter 12:e veckan, då risken för missfall minskar, men samma sak där. Blir det missfall vill jag att folk ska veta, jag vill inte gå runt och bära på en klump i magen alldeles ensam.

Jag vet inte. Jag är nog inte så hemlig av mig, och med just det här kan jag inte riktigt övertyga mig själv om att det är bra att vara hemlig.

Undantaget är jobbet. Jag har ettårskontrakt som förnyas i fyra år. Mitt kontrakt förnyas den 15 februari. Vill inte skylta för mycket med planerna innan dess.


Det här med att fundera på graviditet snart…

…gör att man (jag) konsumerar enorma mängder ädelost. Man måste ju passa på innan man inte kan göra det på nio månader, liksom.

PS O tyckte också att februari lät bra. Alla hjärtans dag, alltså. Då kör vi så det ryker.


Första mensen sen jag slutade med p-piller kom idag. Nu vet jag ju inte om den kommer att återgå till att vara lika regelbunden som den var innan p-pillrens tid, men låt säga att den kommer att vara det. Då är det lätt att man börjar fundera på sånt här:


Intresseklubben antecknar

Apropå det här med att sluta med p-piller alltså. Imorse tog jag mitt sista piller. Tänkte ju ta en karta till, men det blir nog inte så. Jag har liksom hakat upp mig på det här med sambandet mellan p-piller och inte kunna ha en normal diskussion utan att börja gråta. Jag måste veta om det är så. Om jag varit en lipsill hela mitt liv för att jag proppat i mig hormoner hela mitt liv. Det vore ju onekligen lite irriterande om så var fallet. Om jag egentligen inte alls är värsta überkänsliga personen. Åh. Så nu tog jag mitt sista p-piller i morse. Sen kör vi på kondom ett tag. Sen gör vi barn (om nu allt går som på en räls, vilket jag räknar med att det kommer att göra tills motsatsen är bevisad). Och jag kanske slutar vara en lipsill.