Månadsarkiv: augusti 2010

Dags att rösta!

Okej alla utlandssvenskar. Det är dags att rösta. På de flesta svenska ambassader är det den här veckan som gäller, så missa inte, för vi vill ju inte, för allt i världen, tvingas genomlida ännu en mandatperiod med Alliansen.

Eller hur?

Här är tiderna för röstmottagningen på de svenska ambassaderna runtom i världen.


Skotermannen särskriver

Helt slut efter en hård arbets dag med full stress…..


Skotermannen meddelar

Fyra små rätter å pekingsoppa ska bli gött…


Söndagslista

Hittade en lista hos Onekligen, som jag lånar:

10 FAVORITER
Färg: Brun. Speciellt på kläder.
Mat: Ost. Jag tror att jag skulle kunna leva på bara ost.
Band: Bredband. Jag är en internet-junkie.
Film: Oj, finns så många. Svårt att välja bara en.
Bok: Judiths teater av Inger Alfvén
Sport: Capoeira är nog den roligaste sport jag tränat (även om det här med akrobatik verkligen inte är min grej)
Årstid: Alla. Men mest sommar och vinter. Jag gillar extremerna.
Veckodag: Söndag, när man har ett jobb som man gillar så att dagen inte går åt till att ha ångest för att man ska tillbaka till jobbet dagen efter.
Glassmak: Glass med nötter i eller passionsfrukt.
Tid på dygnet: Jag älskar soluppgångar

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Lite trött och seg.
Smak: Agua de panela con limón
Kläder: Leggings, tunika, kofta. Svart, brunt och grått.
Bakgrund: Os gitarrplinkande och en enorm familj som skriker och skrattar nedanför fönstret.
Nagellack: Inget. Men borde måla dit, annars kommer jag att bita bort naglarna.
Tid: 17.40
Omgivning: Ett stökigt skrivbord.
Irritationsobjekt: Avsaknaden av hyllor som leder till ovan nämnda omgivning.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Ja.
Brutit mot lagen: Ja.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Men ja. Såklart. Har någon inte det?
Varit med på tv: Ja, både i Sverige och i Latinamerika.
Kysst någon du inte känner: Ja. Jag har för tusan haft sex med folk jag inte känner. Flera stycken.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Min mamma (nästan allt), O, Finaste
Du tycker om: De flesta. Mina vänner, mina grannar, mina arbetskompisar, mina klasskompisar…
Du inte gillar: Psykot. Who else?

2 VAL
Kaffe eller te: Te. Om jag inte håller på att dö av trötthet. Då föredrar jag kaffe.
Vår eller höst: Vår.

1 ÖNSKAN
Att förkylningen jag känner på ingång ska försvinna.


Jobbfunderingar

Alltså, då har man hittat ett sånt där superjobb. Ett sånt jobb som alla bara ”åååhh, lyllo dig, hur lyckades du få jobb där?”. Ett sånt jobb som man drömt om och gillar hur mycket som helst. Nu har jag jobbat i sex månader som forskarassistent med genus- och HBT-frågor på ett forskarinstitut som sysslar med mänskliga rättigheter.

Drömjobbet, alltså.

Men det som jag verkligen verkligen brinner för inom det området är sexuella och reproduktiva rättigheter, och speciellt rätten till abort. Jag har alltid sagt att jag vill ägna mitt liv åt att se till att alla har rätt och tillgång till fri, säker och laglig abort.

Det finns en organisation här som jobbar för precis det.

Nu har de utlyst en tjänst. De söker en person som ska jobba mot kongressen för att främja de sexuella och reproduktiva rättigheterna, särskilt rätten till abort. Analysera lagförslag, påverka politiker, osv.

Mitt fucking drömjobb. Alltså ännu mer drömjobb än det jag har nu.

Och jag tror att jag helt ärligt skulle vara en perfekt kandidat till jobbet.

MEN. Jag har bara jobbat sex månader på mitt nuvarande jobb, och vi har intressanta projekt på gång som jag inte skulle vilja lämna bara vind för våg. På mitt nuvarande jobb har jag ett riktigt kontrakt, dvs med fast anställning, sjukförsäkring, pension, semester och mammaledighet. Det andra jobbet är projektanställning i fyra månader med trolig förlängning. Med ett slags projektkontrakt vilket innebär att man bara får betalt och inget mer. Ingen semester, ingen sjukförsäkring, ingen pension, ingen mammaledighet.

Trygghet mot drömjobb.

Åh!

Nu håller jag tummarna för att jag ska lyckas övertala dem att de ska anställa två personer på halvtid istället för en på heltid (och att jag såklart får en av de tjänsterna). Och att jag kan gå ner i halvtid på mitt nuvarande jobb (bara ta genusbiten, och skippa HBT-biten). Och på så vis både äta upp kakan och ha den kvar.


Bjästa all over again

Man trodde liksom att Sverige hade lärt sig. Att det kanske, kanske, skulle bli någon förändring.

Men nehej. Wikileaks-grundaren anmäls för sexuellt ofredande/våldtäkt och han är ju så jävla cool och kan få vem som helst i säng, så han kan ju omöjligt våldta. Alltså måste brottsoffret vara en lögnerska.

Jag mår illa när jag läser vad som skrivs runtom på bloggar och i forum, och hur de hänger ut henne över halva internet med namn och bild. Det är en gammal bekant till mig från studietiden. Vi är inte jättenära vänner men vi har pluggat ihop, festat ihop. Nu är internettrollen över henne som gamar.

Bjästa upprepar sig gång på gång.


Fylleblogg (pay no attention)

Jag skriver det här efter att vi delat en liter gin på fem. Inte så mycket för en som är mästare på att supa folk under bordet, men eftersom jag nu tydligen gått och blivit gammal har jag tydligen blivit lite runt under fötterna på en femtedels liter gin.

Hur som helst.

Vi har haft tjejkväll. Det har vi med oregelbundna mellanrum och det är fan mitt bästa andningshål.

Det råkar vara så att jag har en fantastisk vän från första landet. Han vet om hela historien om Psykot (orkar inte länka på fyllan). Han har typ i fem års tid sagt att säg bara till så drar jag ihop ett gäng kompisar och så letar vi upp honom och bankar lite vett i honom.

Med typ basebollträ.

Typ fem pers.

Jag har alltid varit emot våld och sagt nej. Och sagt att han (Psykot, alltså) har problem. Inte hans fel, typ.

Men alltså. Det har gått ÅTTA år. Jag har under helgen hittills blockerat fyra Sarah Selk-användare på facebook och anmält typ femton meddelanden.

När ska han lämna mig ifred?

Jag vet att när han ledsnar (vilket säkert är snart), tar det säkert minst ett år (eller åtminstone ett halvår) innan han börjar fucka med mig igen.

Men det är ett halvår vartenda år i ÅTTA ÅR.

När får man ledsna?

När får man säga, jag skiter i att jag är emot våld, du har gått för långt. Jag är less nu. Nu ska du dö.

Alltså, säkert inte bokstavligen dö, men typ äta med sugrör ett tag.

Är åtta år en tillräckligt lång tid?

Mina tjejkvällskompisar tycker att det är det.

Tycker ni?