Etikettarkiv: O

Rena kläder, here we come

Man väljer sina strider i ett förhållande. Vissa grejer kan man kompromissa bort, för att de inte är så viktiga. Vissa grejer är desto viktigare.

Det här med att tvätta kläder är något slags mellanting.

Jag är av åsikten (fast jag tycker att det är fakta, såklart) att kläder inte blir rena om man tvättar dem i kallt vatten. O är av åsikten (som han hävdar är fakta) att kläderna blir förstörda* om man tvättar dem i varmt vatten. Han har även medhåll av typ övriga Underlandets medborgare.

Vi har googlat och hittat bevis för båda ståndpunkter, men O var ihärdigare. Det var inte tillräckligt viktigt för mig, faktiskt.

Men efter ett år av ungefär det här:

O: Å nej! Varför är det fortfarande deodorantfläckar kvar på min t-shirt?

Jag: Därför att kläderna inte blir riktigt rena om man bara tvättar i kallt vatten.

Eller det här:

O: Å nej! Varför är det fortfarande tvättpulver på mina svarta byxor?

Jag: Därför att tvättmedlet löses upp mycket sämre i kallt än i varmt vatten.

Efter ett år av ovanstående lyckades jag äntligen övertyga honom om att i alla fall testa, ett litet tag, och sen utvärdera, att tvätta i varmt vatten.

Skam den som ger sig.

PS För den som undrar, nej, tvättmaskinen har ingen temperaturinställning. Det är att koppla in den antingen på kallvattenkranen eller varmvattenkranen som gäller.

*Färgerna blir urlakade och kläderna slits fortare, tydligen.
Annonser

Vackra stunder

O är trött och har gått och lagt sig innan mig, jag stannar uppe ett tag till och diskar lite medan jag väntar på att tvätten ska bli färdig. När det är dags för mig att gå och lägga mig smyger jag på tå för att inte väcka O. Men han sover djupt, och andas sådär ljudligt som man bara kan göra när man verkligen sover på riktigt. Så jag kryper försiktigt ned mellan täckena utan att störa. Då, så fort jag lagt mig i sängen slingrar O in sina ben i mina, kramar om mig och viskar alldeles nära mitt öra:

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag vill ligga med dig, jag vill ligga med dig, jag älskar dig.

Jag vet inte riktigt om han vaknat eller inte, så jag viskar tillbaka ”älskling, jag trodde att du sov, sover du?”

Du gör mig väldigt lycklig.

svarar han. Sedan fortsätter han att sovandas. Efter ett tag somnar jag också. Vi är fortfarande ihopslingrade.


Idag om exakt ett år…

… då smäller det! Då gifter vi oss, jag och O:


Jag vet inte varför det blir sådär ibland. Fast man egentligen älskar varandra så himla mycket så kommer irritationen emellan ibland och skapar friktion för ingenting, och man blir sur och så svarar man dumt och vänder ryggen till fast man helst av allt vill ha en lång kram. Men kramen måste komma från honom, för stoltheten står i vägen, och rädslan att få kramen avvisad om han är lika sur som jag.

Och så klumpen i magen, för det gör ont när saker skaver.

När man egentligen älskar varandra så himla mycket.


O, jag och kärleken

Jag älskar min O. Han är så himla fin. Till exempel grät han när vi SVT playade bröllopet igår. Fast han inte ens förstod vad biskopen sa. Jag grät också, fast lite mindre än O. Jag grät mest under Daniels tal.

Jag kollade på nästan hela livesändningen. Jag är en sucker för kungligheter. Och jag älskar att O helt tålmodigt också kollade på hela ståhejet med mig. Kollade och lyssnade intresserat (eller med väldigt bra skådespeleri) när jag förklarade vem som är vem i Europas kungahus.

Idag kollade jag på Brasilien – Elfenbenskusten med honom, fast jag tycker att det här VM är så sjukt jävla tråkigt att jag nästan dör. Hur som helst slog vi vad och jag förlorade eftersom jag höll på Elfenbenskusten, så nu måste jag bjuda honom på överraskningsmiddag i veckan. Det kan jag leva med.


Lipsill

Jag skriver sällan om hur livet är annat än bra ibland. Jag vet inte varför, kanske är det någon slags rädsla för att visa sig svag, sätta det på pränt, för världen.

Men livet är annat än bra ibland. Ibland bråkar vi, O och jag, och jag gråter varje gång. Jag hatar att gråta, men det är helt fucking omöjligt att låta bli. Så har jag alltid varit, så fort det är någon som är viktig för mig, som visar tecken på att vara arg/besviken/ledsen på mig så kommer tårarna. Jag kan inte ha en vettig diskussion som vanliga människor.

Det är extremt irriterande, och jag blir arg på mig själv, och av frustrationen gråter jag ännu mer. Vilket inte är så kul för O heller, eftersom han såklart känner sig som världens ondaste när jag förvandlar till ett rödögt gråtmonster så fort han påpekar att han är lite less på att det är nästan bara han som diskar. Typ.

Jag vet inte om det är någon slags underliggande konflikträdsla eller vad det egentligen handlar om som utlöser det där känsloöversvallet varje gång. Jag kanske borde gå till psykologen.

Så idag vaknade jag med uppsvullna påsar under ögonen som jag försöker bota så gott det går med smink. Jag som aldrig annars har smink. Och om någon frågar varför jag har sminkat mig just idag så tänker jag inte säga att det är för att jag grät i två timmar igårkväll över en skitgrej.


Sexdröms-drömmar

Alltså, vafan.

Jag drömde i morse att jag drömde att jag hade sex med Barnet (min platoniska kärlek, som av någon anledning nästan aldrig har omnämnts här på bloggen – nån gång ska jag berätta om honom på riktigt).

Hur som helst, vi hade sex i en dröm i min dröm, det var skitbra sex, och jag råkade prata i sömnen (i drömmen) och säga typ ”Åh, Barnet!”. O, som låg och sov bredvid mig i drömmen blev såklart jätteonöjd över att jag låg och stönade någon annans namn i sömnen, och så bråkade vi. I drömmen.

Jag var lite oroligt när jag vaknade på riktigt att något av allt det där ändå hade sagts högt i verkligheten, men O betedde sig helt som vanligt och var på normalbra humör i morse.

Bisarrt, mycket bisarrt. Varför drömmer jag sånt?