(Hela historien om Psykot finns här. Och lite om hur han fortsätter terra här.)
Det var ett tag sedan sist, men idag kom ännu ett mejl från Psykot. Till min jobbmejladress, som han väl har googlat fram. Han bor visst i Österrike nu. Och han tänker jämt på mig. Och jag kommer alltid att vara hans speciella kvinna.
Blablabla. Jag tänkte mest – gud vad skönt att han är på en helt annan kontinent. Men jag hoppas att han inte lyckats lura någon stackars intet ont anande österrikiska att ta med honom dit. Jag hoppas att han inte stannar så länge att han får medborgarskap. För då blir han EU-medborgare. Då kan han åka till Sverige.
Mest hoppas jag att han dör/lämnar mig i fred.
Hur som helst, den här gången skickade han med två foton på sig själv i Österrike. Man får väl inte hänga ut folk såhär, men fan vad han förtjänar det, dumjäveln. Dessutom är det här viktig samhällsinformation: Råkar ni befinna er i Österrike och får syn på den här mannen – spring för livet. Låt er inte luras av hans charm. Han är en ulv i fårakläder, devil in disguise, osv. Tro mig, jag vet.
Psykot, i egen hög person:
Jag i Underlandet 
11 01 2011 at 21:16
Men Herregud! Usch vad bra du beskriver allt och fy faan vilket creep. Ska hålla ögonen öppna efter en torped.
11 01 2011 at 21:21
Nu får han väl ge sig någon gång. Fast bra att han iaf nu är långt bort från dig.
12 01 2011 at 01:42
Usch och fy! Jag undrar hur många kvinnor som har motsvarande upplevelser. Jag kan nämligen lätt relatera till en kille jag sällskapade med för tio år sedan.
12 01 2011 at 05:44
Linnéa: Ja, creep är en rätt bra beskrivning…
Haren: Men eller hur? När ska han ge sig, liksom? Jag har inte svarat på ett enda mejl sedan 2004 eller nåt sånt, när jag äntligen insåg att nej, jag kan inte ändra honom och det är inte mitt ansvar och det bara dränerar mig på energi. Men han fortsätter skriva som om vi hördes med jämna mellanrum. ”Hej älskling, hoppas allt är bra med dig, blablabla”. Vet inte vilket parallelluniversum han lever i.
Peppe: Ja, de är alldeles för många, de där männen. Tyvärr. Och alldeles för lätta att falla för.
12 01 2011 at 06:44
Men GUd! Vilket ärkepucko! Shit vad läskigt. Att han inte ger sig. Bra att du la ut honom. Skit i etiken han har ju uppenbarligen ingen moral och etik själv.
12 01 2011 at 08:46
Eller hur.
12 01 2011 at 17:21
Han har ju för övrigt publicerat nakenbilder på mig, med namn och efternamn, så det här är ju egentligen en västanfläkt i jämförelse…
12 01 2011 at 07:53
även relevant fråga i sammanhanget: Vem fan skickar bilder på sig själv i ett spontant mail till sitt ex? hajjar inte. Är det för att han vill bevisa att han FAKTISKT är i Österrike?
12 01 2011 at 08:50
Ja… jag har för längesen slutat försöka förstå mig på honom. Men att han vill bevisa att han faktiskt är i Österrike känns som en rimlig gissning. Han brukar ju med jämna mellanrum skriva att han befinner sig i samma land som mig och att han snart kommer och söker upp mig, så det var väl kanske befogat att vilja bevisa att han faktiskt talade sanning den här gången.
Annars kanske det var för att han ville att jag skulle återse honom så att alla mina känslor för honom återuppväcks, för enligt hans egen teori är ju anledningen till att jag aldrig någonsin svarar på hans mejl att jag älskar honom så mycket att jag är rädd för mina egna känslor och därför måste hålla mig borta.
Oh, well.
12 01 2011 at 17:19
Åh åh jag läste detta när jag var på jobbet idag, men ville inte kommentera det då. Vill bara säga att du beskriver det så himla bra. Hela historien hur man sakta men säkert nästlas in i ett nät av känslor som i slutänden aldrig kan leda till något bra. Har varit i liknande situation (men dock ingen som stalkat mig efteråt). Men att nästlas in i en psykopats värld är inget man ens vill sin värsta fiende. Det är det värsta man kan vara med om. För man förstår inte förrän efteråt hur illa det faktiskt kan gå. För det är en psykopat per definition du råkat ut för. Inget snack om saken.
Kärlek till dig, som gjorde helt rätt och hängde ut honom.