Jag väcktes på morgonen av mor och far som gjorde sin egen tolkning av ”ja må hon leva” – de som inte riktigt håller tonen ens när de är kärnfriska och uppsjungna, och ännu mindre mitt i förkylningen och tidigt på morgonen.
Tårta på säng och paket och sen en vända på stan för ännu mer presentinköp eftersom jag råkade nämna att min kamera sjunger på sista versen så jag fick en helt ny, och när vi ändå var på elektronikaffären jag och pappa kunde vi väl lika gärna köpa mig en extern hårddisk till datorn också. Jag tyckte att en flygbiljett tur och retur från Underlandet var present nog, men mor och far hävdar att jag har två års ackumulerad skämma bort-kvot som måste avverkas på de veckor jag är hemma. Så nu har jag en ny kamera.
Tårta med släkten och vänner och lilla kusinen som har blivit en kopia av mig, bara 13 år yngre men nu plötsligt så himla stor.
Sen på kvällen, när alla gått var det jag och mor och far och en flaska vin och ett paket kex och en bricka ost. Pappa var förkylningstrött och sa godnatt redan vid nio, och sen satt jag och mamma uppe i flera timmar till med det där vinet och osten och kexen och pratade om livet och döden och allt däremellan. Precis det där jag längtat så länge efter, det som nog gör allra ondast att gå miste om när man bosätter sig på andra sidan jorden. Jag och mamma.
Nu är klockan långt över tolvslaget och födelsedagen är redan över, men datorklockan har Underlandets tid och visar bara 19.16, så jag tar mig friheten att låtsas att jag fyller år ett tag till och tillägnar mig själv Underlandets finaste födelsedagssång innan jag somnar:
Jag i Underlandet 
Lämna en kommentar