Etikettarkiv: klumpen i magen

Shit-shit

Den senaste veckan har de sparkat typ 10 personer från Os jobb. Besparingar och arbetsbrist och sånt.

Även om inte arbetsrätten och ”sist in först ut” och sånt är så starkt här så är det ändå lite oroande att han bara jobbat där sedan mars. Det gör väl kanske inte att han sitter så säkert i stolen.

Åh, ångest, ångest.


Ångest

Jag går runt och har lite allmän småångest för allt möjligt. Vet inte varför. Men det är liksom någon klump i magen som finns där av någon anledning jag inte kan förstå och som skapar en obestämd oro i största allmänhet.

Kanske är det mensen.

Hoppas att det går över snart.


Imorgon är en ny dag

Nåt så vansinnigt improduktiv dag, alltså. Vakna vid tio, äta frukost, lägga sig i sängen och kolla på TV, somna framför Match Point och vakna vid tretiden på eftermiddagen, läsa lite bloggar, skriva lite mejl, kolla lite på TV, äta lite…

Ja, det är ungefär allt jag åstadkommit idag. Det kan bli så när man är bakis, fast det egentligen inte är så mycket bakishet som att komma hem vid fyra på morgonen efter en efterfest i en liten lägenhet där det kändes som att alla utom jag rökte ett paket cigarretter var.

Det är sådana här dagar jag längtar efter egentligen, att bara kunna göra ingenting. Problemet är att jag inte kan njuta av en sådan dag så länge jag har uppsatsen hängande över mig. För då är det där dåliga samvetet där och gnager, och säger att jag borde, borde, borde.

Och jag blir stressad, för snart är helgen slut och jag har inte kommit en enda sida framåt, och hur ska jag någonsin lyckas ta examen när jag är såhär lat, och nu är det nog bakisångesten som kryper fram och talar om för mig att jag är inte bara lat, utan dålig, undrar när alla kommer att se igenom bluffen jag är.

Så jag kryper ner i sängen och kollar på Private Practice och tänker att imorgon, från och med imorgon, då ska jag bli en ny och bättre människa och då ska jag ta itu med uppsatsen på riktigt.


Ont i hjärtetrakten

Jag insåg just att det var fyra år sen sist jag var en sommar i Sverige. Sommaren 2006. Jag tittar på vänners midsommarbilder och går sönder lite i hjärtetrakten.

Jag längtar hem. Fan, vad jag längtar hem.

Med lite tårar i ögonvrån får jag O att lova dyrt och heligt att nästa sommar, då åker vi till Sverige. Han lovar.


Jag vet inte varför det blir sådär ibland. Fast man egentligen älskar varandra så himla mycket så kommer irritationen emellan ibland och skapar friktion för ingenting, och man blir sur och så svarar man dumt och vänder ryggen till fast man helst av allt vill ha en lång kram. Men kramen måste komma från honom, för stoltheten står i vägen, och rädslan att få kramen avvisad om han är lika sur som jag.

Och så klumpen i magen, för det gör ont när saker skaver.

När man egentligen älskar varandra så himla mycket.