Etikettarkiv: Annat viktigt

Fi och pengarna

Jag har varit lite kluven, men det här är banne mig det bästa som skrivits i hela svenska valdebatten hittills. Nu är jag övertygad om att det var rätt.

Dock vet jag fortfarande inte vad jag ska rösta på i höst, jag drömmer mardrömmar om att Alliansen vinner en mandatperiod till och jag är rädd för att om Fi inte kommer in blir det nästan som en röst på Alliansen, eftersom jag annars hade röstat på V. Eller kanske Mp. Svårt. Jag måste dessutom rösta snart, typ i augusti, eftersom jag röstar på ambassad.

Annonser

Fett

Inte skyldig och hennes kille ska kanske flytta hit om ett par månader.

Hurra!


Apropå Roman Polanski

Läs den här artikeln. Så jävla viktig, och så tragiskt att den ska måsta skrivas.


Till Veckat, m.m.

Finaste kom och åkte, det var helt fantastiskt, men helt annorlunda än hennes senaste besök här, eller mitt i Sverige, nu var det mycket mindre sprit och hångel, och mer djupsnack, vindrickande och hemmakvällar. Kanske har vi mognat, kanske spelar våra respektiva fasta förhållanden in. Sedan kantades vistelsen av oväntade upptäckter som ledde till illegal abort i u-land, vilket definitivt spelade in.

Men mer om det en annan gång.

För idag upptäckte jag plötsligt att sedan Veckats blogg blivit lösenordsskyddad dyker den inte längre upp på min RSS-feed. Vilket innebar att jag hade veckor av olästa blogginlägg att ta igen. Och jag ska inte gå in på detaljer, för bloggen är numera privat och det ska den få vara.

Men jag läser om de senaste veckornas fram och tillbaka i den där kanske-förhållande-limbon och blir lite beklämd. Så nu sätter jag ner foten:

Skärp dig, Veckat. Han är inte värd dig.

Fast det är ju egentligen inte V som ska skärpa sig. Det handlar egentligen inte om henne, eller bara om henne. Det är snarare ett helt system som ska skärpa sig. Ett system som får oss alla att tro att vi inte riktigt är lyckade människor innan vi har någon som vi kan vara ett exklusivt vi med. Så till den milda grad att vi tummar på oss själva, bit efter bit. Vågar inte ställa krav för att inte vara jobbiga, för det är värre att vara singel än att ge avkall på vår integritet. Eller värre att ge upp drömmen om det som kanske kan bli något än att ge avkall på vår integritet. Men om det är så drömmen ska uppnås, är den verkligen värd det?

Det handlar såklart inte bara om Veckat. Jag har varit där, så många jag känner har varit där, eller är där, alldeles för ofta och alldeles för länge. Jag har haft paniken och ångesten över att jag aldrig kommer att träffa någon, aldrig få barn, aldrig det ena, aldrig det andra.

Det är vansinnigt enkelt att ge råd, särskilt när man själv sitter tryggt i sin parbåt och slipper plaska runt i singeldammen. Mycket svårare att följa dem. Jag vet inte om jag någonsin lyckats. Men i alla fall. Det är inte värt det att hänga kvar vid något som får en att må dåligt oftare än det får en att må bra. Tvåsamheten är inte värd vilket pris som helst.

Så Veckat (fast det egentligen handlar om så mycket mer och så många fler än henne): Dra gränsen. Sätt ner foten. Klipp. Han kanske skärper sig, han kanske inser vad han förlorar och kommer tillbaka. Isåfall blir det på bådas villkor. Han kanske inte gör det, och det kommer att vara jobbigt, för att ge upp drömmar och förhoppningar är alltid jobbigt, men i slutändan är det hans förlust. Du är helt grym och värd så jävla mycket bättre. Precis som alla ni andra därute.


Valpropaganda

Själv ambassadröstade jag för ett par veckor sedan (och hoppas vara en motvikt till den där statistiken som säger att utlandssvenskar röstar höger), men jag vill passa på att insistera alla er som inte har gjort det ännu:

Rösta på Gudrun Schyman och Fi!

Please.


Vi och Dom

Har just skickat femtielva brev till olika ambassader med ”hej, det här är vår organisation, vi finns på riktigt och vill snälla saker och skickar en massa folk på olika läger och utbyten världen över, så snälla när våra deltagare inom kort kommer med sina visumansökningar kan ni väl bevilja dem, please?” och det slår mig igen hur jävla orättvis världen är och hur helt stört det är med nationsgränser.

Jag glider fram på en räkmacka världen runt med mitt svenska pass, för Sverige tillhör ju De Priviligierade Länderna här i världen, de vars medborgare inte misstänkliggörs så fort de vill utanför gränserna till den stat de råkat födas i. De som inte antas vilja stanna och suga ut Systemet så fort de blir insläppta i ett av de Utvecklade länderna, där allt ju är så himla fint och bra och där precis alla i hela världen vill bo om de bara fick chansen. Jo, tjena.

Underlandet, som jag bosatt mig i, är ett av de där länderna vars medborgare krävs på visum nästan precis överallt. Till och med till grannlandet, dit Revolutionären skulle resa över jul, en resa som han fick ställa in eftersom grannlandets ambassad hade slut på sina specialpapper och inte kunde skriva ut något visum.

Och Underlandets medborgare blir konstant misstänkliggjorda, och jag vet inte hur många historier jag hört om ändrade planer efter nekade visum. Alla har en på lager. Nu senast vännen E som ska plugga i Australien ett år, och på vägen skulle han stanna tre veckor i Frankrike för att hälsa på flickvännen. Men trots visum till Australien och intyg och allt (som ju visar att han faktiskt inte har tänkt stanna kvar i Frankrike) blev det blankt nej, för det var så misstänkt att en stor summa pengar plötsligt satts in på hans konto i december. Trots att han kunde bevisa att pengarna kom från att han sålt sin bil – just för att han ska till Australien ett år.

Varken till Europa eller Nordamerika kan man åka på semester bara sådär, om man råkar vara medborgare i Underlandet.  Visumansökan till USA är en dyr, omständig och långsam procedur, och nekas ofta på helt godtyckliga grunder. Medan USA-medborgare som enda nationalitet får uppehållstillstånd gratis i Underlandet.

Och nationsgränser och rasistiska jävla visumregler som går ut på att ”Vi” tror att vi är så himla mycket bättre än ”Dom” och att ”Dom” kommer att invadera oss och suga ut oss om vi inte skyddar oss är fan det stördaste som finns.

Och jag räcker fingret åt jävla Schengen och stannar mycket hellre här på andra sidan, med de som är ”Dom”.


Reklam

Om det är någon som behöver grafisk designer / formgivare / webdesigner etc. etc. så känner jag en hel drös hur duktiga som helst här i Underlandet som gärna tar emot frilansuppdrag (och säkert billigare än vad det kostar att anlita någon i Sverige).

*Försöker hjälpa till såhär i kristider*