Lovar att inte bli en sån som inte kan skriva om något annat

Men bara en grej, okej?

Gick på toa i morse. Det kom lite ljust blod. Jag ska inte ha mens förrän på söndag, det är alldeles för tidigt även om cykeln bestämmer sig för att vara kortare än 28 dagar.

Jag tänker nidationsblödning.

Det är mycket spännande, det här. (För mig alltså, för er antar jag att det är tämligen ointressant, därav rubriken)

Annonser

Hatar mig själv just nu

Råkade just radera hela eftermiddagens uppsatsskrivande.

Det blev kajko-error och jag mitt moppo klickade på ”spara” innan jag startade om word, vilket gjorde att när jag öppnade dokumentet igen var det fyllt av bokstäver och siffror i ingen ordning alls.

Sista autorecovery-kopian som jag hittade var gjord i förmiddags, fast den ska autospara var tionde minut.

Vill dö.


Inbillning

Jag läser jättemycket statistik och jag vet till exempel att:

Par med normal fertilitet har 20-30% chans att bli gravida varje menstruationscykel. Ungefär 84% av par som har regelbundet, oskyddat sex blir med barn inom ett år så länge de fortsätter försöka.

Det vill säga, rent statistiskt inte så stor chans att vi lyckades tillverka ett barn såhär på första försöket. Jag vet ju dessutom inte ens om O är normalfertil. Så vitt vi vet har han aldrig gjort någon med barn. Han har å andra sidan aldrig försökt heller. Jag kanske inte heller är det. Jag var det för fem år sedan, men då var då och nu är nu.

Men ändå kan jag liksom inte låta bli att gå runt och känna efter.

Har jag inte lite molande värk och väldigt ömma bröst?

Gravidhypokondriker, kan ni även kalla mig. Om en och en halv vecka, nästa söndag, ska mensen komma. Då vet vi.

__________

Uppdatering: Plus att jag nyss nästan började gråta av frustration över att vi bor i ett jävla u-land som har tvättmaskiner från medeltiden och att vi aldrig kommer att få råd att köpa en riktigt bra utan kommer att få nöja oss med en som har miffo-temperaturerna ”kallt, ljummet, varmt”. Humörsvängningar, ni vet.


Vill också veta

Samma sak som Inte Skyldig frågar.

Jag har inte vågat. Men på sistone har både Just another fucking blog och Anydaynow lagt till mig på facebook och jag tycker att det är hur fint som helst, jag blir lite starstruck av att DE vill vara kompisar med MIG! Lite så. Och tycker inte alls att de är stalkers, jag blir bara jätteglad.

Men ändå vågar jag inte riktigt göra det själv. Får man?


Listan som alla gör

Jag vill ju inte vara sämre.

SKOR: Jag köper nästan alltid beställningsgjorda skor. Det är billig lyx här i Underlandet och man får skor i precis den modell man vill ha, utformade precis efter ens egen fotstorlek och -form.

SNEAKERS: Converse. Alltid.

JEANS: Billiga. Sen använder jag dem i åratal. Och när jag hittar några jag gillar köper jag oftast två par.

T-SHIRT: Också billiga. H&M, Zara, såna ställen. Jag gillar Threadless men det är ju så meckigt när man bor i tjottahejti.

UNDERKLÄDER: Alltid hipster-trosor (eller vad de nu heter, såna där breda som går över halva rumpan). Älskar den modellen. Kan inte tänka mig några andra. Min arbetskompis har börjat sälja trosor härifrån, de är rätt schyssta, det har blivit en hel del sådana på sistone.

VÄSKA: Jag gillar egentligen väskor väldigt mycket, men av någon anledning har jag just nu bara en. Skulle helst ha typ tio. Men den är i alla fall väldigt fin, kommer från Os kom

PLÅNBOK: En i tyg. Den hade ett snyggt tryck men det har ramlat av så nu är den bara beige.

SOLGLASÖGON: Ett par som jag köpte av en gatuförsäljare i Andra Landet för hundra år sen.

KLOCKA: Har inte använt klocka på hur länge som helst. Använder mobilen.

SMYCKEN: Ett silverhalsband med ett vikingasmycke som jag fått av mormor.

TV: En gammal och tjock. Ingen aning om modell.

MOBILTELEFON: Mammas gamla avlagda Eriksson. Den kan ringa och smsa och fota och inget mer. Verkar häftigt att ha en sån man kan surfa med men känns onödigt att lägga så mycket pengar med tanke på hur stor risken är här att den blir stulen förr eller senare. Jag skulle aldrig våga svara i en iPhone på gatan, till exempel, och det känns ju inte så funktionellt.

DATOR: Macbook

LOTION: Lubriderm.

DEODORANT: Nivea

TANDKRÄM: Colgate. Som här uttalas som det stavas istället för det där konstiga engelska uttalet som svenskar lagt till sig med trots att det är en tysk produkt.

SCHAMPO/BALSAM: Sedal. Schampo. Använder aldrig balsam.

TVÅL: Lux

PARFYM: Ingen. Billiga lukta gott-grejer men ingen riktig parfym.

MINERALVATTEN: Kranvatten.

VIN: Gärna! Både rött och vitt.

DRINK: Nästan vad som helst som inte är sötsliskigt.

BRÖD: Surdegsbröd. Som är i princip omöjligt att få tag på här. Rågmjöl så man kan baka själv är också jättesvårt att få tag på. Och jag älskar Husmans. Det är HELT omöjligt att hitta här.

MAT: Vegetarisk. Fast på sistone har jag börjat äta fisk.

GLASS: Det var längesen. Det är ju så himla kallt här jämt.

GODIS: Svenskt. Omöjligt att få tag på här.

SÄNG: En 140 cm som vi ligger och trängs i, O och jag. Någon gång ska vi köpa en ny och bredare. Med förvaringslådor under.

LAKAN: Billiga. Men nu när jag har symaskin tänkte jag sy egna. Det finns ju inte påslakan här. Mycket irriterande.

FRISÖRSALONG: The one and only.

DAGSTIDNING: Jag vill gärna ha en på söndagar. Någon gång ska jag ta itu med att fixa den där prenumerationen.

MAGASIN: Älskar! Inredningsmagasin och politiska magasin. Älskar! ÄLSKAR!


Pojke eller flicka (del 2)

Inlägget jag skrev om Underbara Claras bebis och hur en massa personer genast måste fråga om det är en pojke eller flicka har fått en hel del kommentarer (välkomna hit, nya personerna). Jag tänkte att jag skulle utveckla det hela lite grann.

Klart man får vara nyfiken. Klart man får undra. Men vårt samhälle är otroligt binärt könsuppdelat, och att hon inte skrivit ut könet på barnet har nog en baktanke, det är nog inte så att hon bara råkade glömma att berätta den detaljen. Snarare är det ett medvetet val att försöka skydda bebisen, om så ett litet tag, från all kategorisering, och allt vad det medför. Att låta den nya familjemedlemmen bara få vara människa istället för ett kön.

I de efterföljande inläggen har hon inte heller skrivit kön. Hon har också konsekvent ignorerat alla frågor om ”pojke eller flicka?”. Ändå måste folk fortsätta att fråga. Jag tycker personligen att det är lite respektlöst. Eller i bästa fall otroligt ogenomtänkt.

Det är minst sagt lite naivt att tro att det bara är en enkel fråga. Att det inte läggs några värderingar i den. Att det inte gör någon skillnad överhuvudtaget om barnet är en pojke eller en flicka. Om det skulle vara så, varför skulle det överhuvudtaget vara viktigt att fråga?

Och det här med att barnet nödvändigtvis måste vara pojke eller flicka. Kanske det. Men kanske inte det kön som snoppen eller snippan indikerar. Vännen som O och jag delar lägenhet med, till exempel, föddes med snopp men är och har alltid varit kvinna. Jag tror att hon hade uppskattat väldigt mycket, och besparats mycket lidande under sin uppväxt, om hon hade fått slippa kategoriseras som pojke när hon var nyfödd och istället bara fått växa upp som människa.

För den som är intresserad rekommenderar jag den här boken.


Gåshud

Jag sitter på jobbet och kollar på Al Jazeeras live-streaming. Gåshud! Det är så fint!

http://english.aljazeera.net/watch_now/