Om att prata öppet

Jenny har också inlett en bloggtipskalender, och jag är först ut. Hon skriver så himla fint att jag blir alldeles rörd.

Bland annat skriver hon:

Eller te, eftersom hon nu planerar barn och är beundransvärt öppen med det.

Häromveckan nämnde jag barnplanerna i en kommentar till en FB-status, och min kusin skrev:

Kul att du är så öppen med dina planer så här på fb och allt, hihi.

Alltså ja, jag vet inte riktigt. Det har inte riktigt fallit mig in att inte vara öppen. Jag är ju mycket väl medveten om att det inte alls är säkert att det går på första försöket, eller andra, eller tredje, jag är ju 31, jag har läst en massa om fertilitetsstatistik och så. Och jag vet att många verkar vilja hålla sådana planer hemliga, just för att det kanske tar ett tag innan det funkar och det kanske känns jobbigt om folk håller på och frågar.

Men jag tänker lite tvärtom. Jag vill kunna ventilera. Jag vill kunna svara ärligt om folk frågar. Jag vill inte hålla inne med en massa oro och ångest. Jag kan inte riktigt hitta någon anledning som känns vettig för mig att inte berätta.

Samma sak när vi väl blir gravida (vill ändå tänka när, inte om). Känner jag mig själv rätt kommer jag att berätta det på en gång. Så fort blivande mor- och farföräldrar fått veta (de måste få vara först) kommer bloggen att få veta. Jag vet att många väntar till efter 12:e veckan, då risken för missfall minskar, men samma sak där. Blir det missfall vill jag att folk ska veta, jag vill inte gå runt och bära på en klump i magen alldeles ensam.

Jag vet inte. Jag är nog inte så hemlig av mig, och med just det här kan jag inte riktigt övertyga mig själv om att det är bra att vara hemlig.

Undantaget är jobbet. Jag har ettårskontrakt som förnyas i fyra år. Mitt kontrakt förnyas den 15 februari. Vill inte skylta för mycket med planerna innan dess.

Annonser

8 responses to “Om att prata öppet

  • Miss Baglady

    Oj wow, lite så jag tänker fast inte vågar. är eg också öppen och vill prata om saker. men vågar inte riktigt. modiga du.

  • emster

    härligt! massa lycka till. vi berättade också tidigt. alla är mkt medvetna om risker och är mkt förstående. om ngt går fel kan det vara skönt att folk vet så man slipper låtsas må bra. det hände oss också. då var alla också mkt förstående!

  • Haren

    Jag tanker som dig. Nar vi var gravida med Trollet sa berattade jag for alla mina vanner och familj nastan pa stort. Medan J ville vara hemlig for sin familj och sina vanner. Sa det blev ju lite konstigt men fungerade eftersom min familj och de flesta av mina allra basta vanner finns pa andra sidan jorden. Jag ar nu lite sjukligt exalterad infor era skaffa barn planer.

  • Anna

    Ja bra! Jag gillar inte alls det där att vara hemlig. Dels är det en sån fin grej och sen tycker jag, precis som du skriver, att sorgen om något går fel blir ju inte värre för att folk vet. Då tror jag att det är svårare att få ett missfall UTAN att kunna berätta det. Och det är så sjukt jobbigt att försöka mörka en graviditet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: