Månadsarkiv: december 2010

Day 27 – Your favorite place

När jag bor här i Underlandet längtar jag ibland ihjäl mig efter Sverige. Särskilt efter mitt hemma, där i norr, med älven och de oändliga skogarna och ljuset som alltid är så vackert och vemodigt.

När jag är i Sverige en längre tid ont-i-magen-längtar jag efter Underlandet, suktar efter salsa och det spanska språket som är så himla fint.

Att bo i ett annat land av egen fri vilja är att alltid ha två hemma, att alltid ha en liten tomhet i hjärtat efter det där andra stället, där man inte får vara. Det är att aldrig riktigt få vara hel, men ändå få vara så rik. För man har två favoritplatser.


Önskar att jag hade kommit på den här idén

En blogg-julkalender med ett nytt bloggtips varje lucka.


Day 26 – Your fears

Jag tror att min största skräck är att aldrig få barn.

Jag kan inte tänka mig att bli gammal och förbli barnlös. Det går inte. På samma sätt som jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara tillsammans med någon som aldrig vill ha barn.


Emma och jag

Tänkte gå till frisören till helgen. Tänkte klippa något vanligt. Har inte riktigt koll på vad, men jag tänkte att kanske inte så kort, för jag vet inte vad jag vill med det här bröllopet, men kanske vill jag spara ut håret tills dess och då kanske det är dags att börja nu.

Sen fick jag se en bild på Emma Watsons (Harry Potter-tjejen, alltså) nya frisyr och dog. (Hon är ju för övrigt så jävla jävla snygg, så hon kanske är snygg i vilken frisyr som helst vilket kanske inte är fallet med mig)

Nu har jag beslutsångest. Tips, någon?


Day 25 – A first

Jag känner fortfarande ingen som hade en så bra och totalt otraumatisk första gång som mig:

https://underlandet.wordpress.com/2008/08/01/forsta-gangen/


Läs

Via Egoistiska Egon hittade jag det här som kanske är det bästa som skrivits om SDs senaste miffoutspel.

Måste-läsning.


Day 24 – Something that makes you cry

Typ allt. Som jag skrivit om här och här.

Häromdagen ramlade jag på en artikel som handlade om sambandet mellan p-piller och gråt. Och sen googlade jag lite vidare på det hela. Alltså, jag vet ju såklart att p-piller kan påverka ens psykiska stabilitet, men jag har liksom alltid tänkt att jag blir jätte-PMS-deppig på grund av mina p-piller. Men tänk om det är så att jag hela livet har gråtit vid minsta lilla diskussion för att jag hela livet ätit p-piller? Tänk om jag inte egentligen alls är så?

Nu funderar jag på att sluta redan efter den här kartan istället för efter nästa som det var tänkt. För tänk om det faktiskt gör skillnad i min mentala stabilitet? Så jävla lurad på 15 år av mitt liv jag kommer att känna mig då.