Day 21 – Another moment

Vi har varit på bio och sett Precious, O och jag. Det är lördag kväll och klockan har inte ens hunnit bli nio. Det tar kanske en kvart, lite drygt, att promenera från bion hem till oss. Vi har inte bråttom och det är inte sent, så vi bestämmer oss för att promenera istället för att ta taxi.

När vi kommit halvvägs, vi är bara tre kvarter hemifrån, släcks plötsligt hela kvarteret ner i ett strömavbrott. Det har nog inget att göra med vad som sedan hände, men det var en läskig slump.

Mot oss kommer några killar gående. De ser helt vanliga ut, typ studenter. Det är vad jag hinner registrera i alla fall. När en av dem går förbi precis bredvid mig säger han något. Eller kanske rör han vid min arm. Jag minns inte, jag minns bara att han gjorde något som fick mig att vända mig mot honom.

Jag vrider på huvudet.

En sekund senare känns det som att mitt ansikte håller på att brinna upp.

Innan jag hinner reagera, innan jag hinner skydda mig, har jag fått ansiktet, rakt i ögonen, nersprejat med en gas och ansiktet bränner som eld, och jag ser ingenting.

”Väskan, väskan”, hör jag att han ropar. Jag ser inget, men jag kastar handväskan åt ett håll och springer med O åt det andra. Jag håller O hårt i handen. Han får inte släppa mig för jag ser inget. Jag ser lite suddigt om jag öppnar ögonen, men det svider så överjävulskt att jag måste hålla de stängda.

O stannar en taxi och ber den köra oss till akuten. Hela vägen i taxin gråter jag och skriker jag. Det gör så jävla ont. Och jag vet inte vad det är jag har i ansiktet. Tänk om det är syra, tänker jag. Tänk om det är syra och hela mitt ansikte håller på att vanställas i detta nu, och jag blir blind för alltid.

Akuten är full med folk, men jag gråter och skriker och är helt hysterisk så vi får komma in på en gång. Vi kommer till ögondoktorn och han droppar smärtstillande i mina ögon så jag ska kunna öppna dem tillräckligt länge för att han ska kunna undersöka. Stark irritation men inga brännskador eller permanenta skador. Antibiotikadroppar i ögonen i tio dar.

Det var pepparsprej. På någon centimeters avstånd från ögonen.

Dagen efter ringde de från en polisstation och hade hittat min handväska.
Han tog knappt 200 kronor i kontanter och mobiltelefonen. Resten, till och med bankkortet, var kvar och intakt.

Det var första och hittills enda gången i mitt liv jag blivit rånöverfallen. Jag hoppas jag slipper vara med om det fler gånger.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: