Fylleblogg (pay no attention)

Jag skriver det här efter att vi delat en liter gin på fem. Inte så mycket för en som är mästare på att supa folk under bordet, men eftersom jag nu tydligen gått och blivit gammal har jag tydligen blivit lite runt under fötterna på en femtedels liter gin.

Hur som helst.

Vi har haft tjejkväll. Det har vi med oregelbundna mellanrum och det är fan mitt bästa andningshål.

Det råkar vara så att jag har en fantastisk vän från första landet. Han vet om hela historien om Psykot (orkar inte länka på fyllan). Han har typ i fem års tid sagt att säg bara till så drar jag ihop ett gäng kompisar och så letar vi upp honom och bankar lite vett i honom.

Med typ basebollträ.

Typ fem pers.

Jag har alltid varit emot våld och sagt nej. Och sagt att han (Psykot, alltså) har problem. Inte hans fel, typ.

Men alltså. Det har gått ÅTTA år. Jag har under helgen hittills blockerat fyra Sarah Selk-användare på facebook och anmält typ femton meddelanden.

När ska han lämna mig ifred?

Jag vet att när han ledsnar (vilket säkert är snart), tar det säkert minst ett år (eller åtminstone ett halvår) innan han börjar fucka med mig igen.

Men det är ett halvår vartenda år i ÅTTA ÅR.

När får man ledsna?

När får man säga, jag skiter i att jag är emot våld, du har gått för långt. Jag är less nu. Nu ska du dö.

Alltså, säkert inte bokstavligen dö, men typ äta med sugrör ett tag.

Är åtta år en tillräckligt lång tid?

Mina tjejkvällskompisar tycker att det är det.

Tycker ni?

Annonser

4 responses to “Fylleblogg (pay no attention)

  • It´s all about Books

    Trots ”pay no attention” så svarar jag 😉 Jag svarar, att så länge han bara skickar något mail per år (trots scary) så skulle jag inte skicka fem pers med baseballträ på honom. Dels för att det kan sluta riktigt illa, dels för att de kanske får ta skiten för det. Bli dömda för misshandel, förlora sina liv.

    Men, åren spelar annars ingen roll. När jag gick på högstadiet fanns det en nazist som hotade att döda mig. Han kom in i matsalen och sparkade in ett bord i min mage och skrek att jag skulle dö, att han sket i konsekvenserna.

    Vi funderade på att skicka folk på honom, men vi behövde inte fundera särskilt länge. Några andra hann före och gjorde honom blind på ena ögat.

    Nu, många år senare, har någon sagt att de sett honom tillsammans med en tjej. En svart tjej.

  • It´s all about Books

    Och jag råkade svara från bokbloggen, men det är från Annaluna…

  • underlandet

    Jo, alltså såhär i nyktert tillstånd så har jag tänkt på det också, det är en annan av anledningarna till att jag aldrig tackat ja till erbjudandet. Inte bara för eventuella domar, utan också för risken för eventuella hämndaktioner från Psykots sida.

    Och det bär emot. Jag vet inte om jag skulle kunna sova gott på natten sen. Men jag vill bara att han ska lämna mig ifred.

  • Lena

    Frågan är väl om det ens skulle lösa något. Det kanske blir precis tvärt om, i hans varpade hjärna blir det äntligen någon form av uppmärksamhet från din sida efter många långa år av att bli totalignorerad. Och så får han ju ett kvitto på att det som hindrat dig från att komma tillbaka till första landet och leva med honom för alltid och alltid, vilket du givetvis egentligen vill innerst inne, bara är dina elaka elaka kompisar som hatar honom och inte vill att det ska bli ni två. Och så vidare…

    Men jag förstår absolut att det är lockande att typ se till att han får använda tangentbordet med hjälp av nästippen framöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: