Den gamla goda tiden

Jag förnyade min träningslåtlista på iPoden och fick en nostalgitripp på köpet på gymmet ikväll. Jag gillar nämligen att träna till musik som helst har tunga gitarrer och aggressiva texter, och EAKs ”Kvinnor slå tillbaka” råkar vara en klassiker i kategorin bra träningsmusik.

Jag hade inte lyssnat på den på ett bra tag, men den fick mig osökt att tänka på min bästa aktivisttid, där på universitetet, på den tiden då jag var mycket radikalare, och tyckte att det här med våld nog kunde vara en rättfärdigad politisk metod. I alla fall mot torskar och andra. Ungefär som EAK sjunger.

Inte för att jag någonsin utövat våld, och inte för att jag tror att jag egentligen, när det verkligen kom till kritan, skulle ha vågat. Men det var på något sätt schysst att brinna så mycket. Att känna kämparglöd. Att få adrenalinkickar av att gå i demonstrationer.

Och det var spännande att köpa sprejburkar och klä sig i svart och ge sig ut i natten för att klottra ned HMs affischer, eller rasistiska affischer, eller genomföra kupper, och jag kände att vi faktiskt gjorde något för att göra världen lite bättre, eller i alla fall för att göra det lite svårare för folk att blunda.

Nu tycker jag inte längre att våld är en acceptabel politisk metod, nog inte ens mot torskar. Men ibland, när alliansen kommer med riktigt otäcka förslag, eller när jag lyssnar på de gamla låtarna från förr, då flammar den där gamla ilskan upp igen, och jag minns varför jag aldrig får börja blunda.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: