Bröllop, del femtielva

Okej, nu spammar jag här med bröllopssnack, men det är det som går runt-runt i mitt huvud just nu (det och en häxa, men mer om häxan i ett annat inlägg), så det får handla om det.

Ångesten har lagt sig, för tillfället. Vi har nämligen en ny plan. Vi hade ju tänkt gifta oss i vackra byn utanför Staden, den som är fantastisk men ligger fyra timmar bort. Men det innebar hur mycket jobbig logistik som helst, med att fixa transport och boende och lokal och ordna allt på avstånd och då måste man ju bjuda alla måste-personer på allt.

Nu ska vi gifta oss i Staden istället, och det känns ungefär hundra kilo lättare på axlarna. Allt blir så himla mycket enklare, plus att de där måste-personerna inte ställer till det lika mycket då.

Tanken är att ha vigseln i den vildvuxna trädgården till en av våra favoritrestauranger. Dit bjuder vi alla och bjussar på champagne och tårta. Sen på kvällen har vi en mindre middag för de närmaste, dit vi bjuder bara de vi vill, och sen fortsätter middagen i fest för alla, för tanken är att ha festen på ett ställe som har bar och alla får handla själva i baren.

Och jag gillar att planera-drömma, så här är en mental att göra-lista (alltså, vi har ju ett år på oss, och det kan hända att vi ändrar planerna tills Dagen D) i ingen inbördes ordning alls:

Vigselstället: Kolla stället, att vi får hyra det, vad det kan tänkas kosta, osv.

Notarie: Jag hade trott att det bara var att hyra in första bästa, men sen fick jag höra en skräckhistoria av en kompis kompis om hennes bröllop med notarie (”det som gud enar kan ingen man skilja åt, äktenskapets funktion är reproduktion, från och med nu tillhör din vagina din man” osv.) så känner jag att det är läge att göra casting med notarier så man hittar någon vettig.
Sen vill jag ha en del av ceremonin på svenska också, notarien pratar ju spanska. Min hemliga förhoppning är att ambassadören ska säga ja till att vara symbolisk co-vigselförättare. Hon är snäll, så håll tummarna.

Klänning: Jag har just mejlat en jätteschysst klädaffär som gör egna kollektioner (med jättesnygga kläder) och fick svar på en gång att visst vill hon göra min klänning och ring mig så ses vi och snackar modeller. (Alltså, ska inte sy upp klänningen än, men mamma tjatar om budget så jag måste veta vad det kostar).

Skor: Har jag redan.

Hår och smink: Min one-and-only fantastiske frisör är även makeup-artist. Så praktiskt.

Ringar: En kompis tipsade om ett ställe som gör bra och snygga ringar. Ej bling-bling, ej guld. Precis som vi gillar, O och jag.

Middag- och festställe: Frågetecken. Men det löser sig.

Musik: Vi ska göra världens bästa playlist och ha den bästa festen ever. Förslag tas gärna emot. Känner på mig att det kommer att bli mycket salsa. Och på ceremonin ska vi gå in och ut till rolig och icke-traditionell musik. Vet bara inte vilken ännu. Men eventuellt dansar vi salsa ut. Kanske till den här. O är lite inne på samba också, men jag kan ju inte dansa samba, så det går nog bort.

Det var det. För tillfället.

Alltså, vi planerar ju så himla långt i förväg för att folk från Sverige ska ha en sportslig att kunna komma. Plus att vi kom på idén att gifta oss för ett tag sen, och det är liksom juli som funkar för att svenskar ska kunna komma, så det får bli om ett år. Men här är ju inte precis framförhållning ledordet, och igår frågade en kollega mig ”Varför har ni bestämt er så långt i förväg? Är det en svensk tradition eller?”

Annonser

3 responses to “Bröllop, del femtielva

  • Niklas

    Det låter väldigt vettigt att göra det som är bekvämast för er, så slipper ni fara omkring och stressa. Det är ju ER dag. Om notarien: vi hade Tasso Stafilidis som vigselförrättare och här i Sverige kan man skriva hela vigselakten själv, vilket vi gjorde. Inget om ”tager du denna” etc. Det var väldigt befriande. Kanske kan ni göra nåt liknande med ambassadören, alltså skriva själva?

    • underlandet

      Ja, så skulle jag vilja ha det, fast någon vettig som hittade på själv, jag skulle nog få lite prestationsångest av att skriva hela vigselakten själv. Jag skulle vilja hitta någon som man kan säga ”inget gud, ingen heteronormativitet, inget jobbigt” och så fattade den personen och sa skitfina överraskningsgrejer. Tur att jag har ett år på mig att hitta en sån notarie…
      Ambassadören litar jag på (hoppashoppas att hon är kvar ända till nästa sommar, tror hon är på slutet av sin period), men det måste vara en inhemsk notarie också, ambassaden har ingen vigselrätt, så det skulle vara mer symboliskt, för att få en både svensk och underländsk ceremoni.

  • Julia

    Haha, folk frågar mig också om varför vi ska gifta oss först om ett år och jag ba ”Eh, min fästman vill ha det så.” Och så himlar jag lite med ögonen, liksom, karlar och bröllop, du vet hur de är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: