Bröllopsångest

Gjorde en preliminär gästlista (för svärföräldrarna vill åka med oss och kolla på ställen snart och då måste man ju veta för hur många). Det blev typ 100 pers. Och det är massor som mest är måste-bjudningar. Åh. Jag vill ju ha ett rätt enkelt och inte så traditionellt bröllop, men O måste bjuda halva släkten, annars blir det kris.

Drygt, då.

Annonser

6 responses to “Bröllopsångest

  • Haren

    Men hur svårt är det inte att veta hur man vill ha det. Att vara från två olika länder gör ju allt dubbelkrångligt, för det blir lite synd om en oavsett. Skulle ni gift er i Sverige skulle O kanske inte alls ha mycket folk där. Och nu kanske det inte känns skitkul för dig med hundra pers och kanske inte speciellt många utav dem kommar att vara ”dina” gäster.

    Vi hade bestämt oss för ett stort bröllop i nz. Men nu tror jag att vi båda ångrat oss. Jag gillar tanken på att planera ett stort bröllop. Men inte tanken på att ha ett stort bröllop. Dessutom skulle det bli så deppigt att nästan alla skulle vara Js släkt och vänner medan jag kanske skulle ha mamma och pappa och ett fåtal vänner där. Så nu tycker J att vi kan gifta oss i Sverige i stället och jag hejjar på att vi ska åka någonstans bara vi två och kiddot. Så kan man ha fest någon gång senare. Åh jag vet INTE! Ja, ja nu fick jag det ur mig också, hihi.

    • underlandet

      Ja… fast det känns som att det är ju här vi bor, det är ju här vi har vårt liv och våra gemensamma vänner. Och jag hoppashoppashoppas att folk kan komma från Sverige. En del, i alla fall. Det är ju hur som helst mycket lättare för svenskar att komma hit än underlänningar att komma till Sverige. Både av ekonomiska skäl och av visumskäl.

      Men ja… gud vad meckigt att bestämma sig, alltså.

  • JenJen och Cookie

    Åh. Jag är ledsen att behöva säga det men det här är bara en i raden av många ångestposter. Att planera bröllop är typ det jobbigaste, svåraste och mest frustrerande jag gjort. Fast det är ju jag…

  • Julia

    Jag är så glad att mina föräldrar inte bryr sig, så vi kan bjuda bara folk vi faktiskt vill ha där.

    • underlandet

      Ja! Jag önskar också att det vore så. Well, well, mina föräldrar bryr sig inte, men O känner lite mer släktpress. Jag tror att det är lite en kulturgrej också. Här är familjen (inkl. fastrar, morbröder, kusiner, osv.) så otroligt viktig. Suck. Vi får se hur det blir.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: