Lipsill

Jag skriver sällan om hur livet är annat än bra ibland. Jag vet inte varför, kanske är det någon slags rädsla för att visa sig svag, sätta det på pränt, för världen.

Men livet är annat än bra ibland. Ibland bråkar vi, O och jag, och jag gråter varje gång. Jag hatar att gråta, men det är helt fucking omöjligt att låta bli. Så har jag alltid varit, så fort det är någon som är viktig för mig, som visar tecken på att vara arg/besviken/ledsen på mig så kommer tårarna. Jag kan inte ha en vettig diskussion som vanliga människor.

Det är extremt irriterande, och jag blir arg på mig själv, och av frustrationen gråter jag ännu mer. Vilket inte är så kul för O heller, eftersom han såklart känner sig som världens ondaste när jag förvandlar till ett rödögt gråtmonster så fort han påpekar att han är lite less på att det är nästan bara han som diskar. Typ.

Jag vet inte om det är någon slags underliggande konflikträdsla eller vad det egentligen handlar om som utlöser det där känsloöversvallet varje gång. Jag kanske borde gå till psykologen.

Så idag vaknade jag med uppsvullna påsar under ögonen som jag försöker bota så gott det går med smink. Jag som aldrig annars har smink. Och om någon frågar varför jag har sminkat mig just idag så tänker jag inte säga att det är för att jag grät i två timmar igårkväll över en skitgrej.

Annonser

5 responses to “Lipsill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: