Lycka och vemod

Det är jobbigt blandade känslor att vara hemma. Total lycka å ena sidan. Sorgligt vemod å den andra. För samtidigt som jag njuter varje vaken minut av att vara med min allra finaste familj och andra människor och att vara hemma så innehåller vistelsen också uppdraget gå igenom och rensa ut bland mina saker.

När jag för två år sedan sålde mina möbler, packade min väska och satte mig på planet med en enkelbiljett till kontinenten långt bort lämnade jag åtta banankartonger, ett skrivbord och en spegel hemma hos mamma och pappa. Saker som jag inte riktigt ville göra mig av med, men som inte fick plats i min väska.

Jag hade någon vag idé om att jag en gång i framtiden skulle kunna skicka de där kartongerna till Underlandet. Nu har jag dock insett omöjligheten i projektet, om jag inte blir stenrik eller får ett jobb som betalar min flytt. Ungefär lika osannolika alternativ båda två. Så nu går jag igenom mina kartonger, packar ned det jag kan och vill ta med mig den här vändan och inser så smått att resten får jag lämna. Nästan det enda som blir kvar i kartongerna för framtida transport (pö om pö via sverigebesök till Underlandet) är fotoalbum och böcker. Sex år av husgeråd, tavlor, lampor, väskor och allt möjligt som man behöver för ett liv hamnar på hyllan i källaren för sånt som ska säljas på loppis. Nästa gång jag kommer hem kommer det knappt att finnas några spår kvar av alla de år som var mitt studentliv.

Det känns lite som att ta avsked till Sverige. Mitt liv är i Underlandet nu, och det är fantastiskt, men så oändligt vemodigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: