Ge mig familjeliv nu

Kanske blir det så när man bor alldeles ensam i ett annat land långt borta, och inte har den där familjen så nära som man annars har även om man bor i olika städer i Sverige. Är det därför jag så väldigt mycket vill ha den där Kärleken, med stor bokstav? Jag längtar efter trygghet och stabilitet och sammanhang.

Jag har sammanhang, visserligen, jag har vänner och jobb och plugg, men på sista tiden mer och mer saknar jag den där någon som jag är speciellast i världen för och som är speciellast i världen för mig.

Kanske är det åldersnoja också. Hjärntvättad som man är av Samhället och när allt fler av ens gamla klasskompisar lägger upp bilder på facebook på sina barn eller sina ultraljud och har ”married to” i sin relationship status. Kanske är det trettioårskrisen som knackar på dörren, nu när jag fyller 29 år om en månad. Tjugonio år. Jag som alltid har sagt att jag vill ha barn innan jag är trettio.

Jag vill ha kärlek och jag vill dela lägenhet, och ja, jag vill ha den där blå linjen på stickan.

Och alla säger ”det kommer när man minst anar det” och jag vet, man ska inte leta, men det är svårt att sluta leta när man vill så gärna. (Och det var nog det som hände med Smygflirten, jag ville så gärna att jag inte märkte att det inte var Han)

Hur länge måste man vänta?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: