Existensiell ångest?

Just hemkommen efter en snabbvisit på invigning av en utställning, efter att ha blivit inbjuden av självaste Svenska Ambassaden. Efter två glas vin, en rundvandring i lokalen och lite plockmat var min snabbvisit avklarad. Plockmaten var själva anledningen till hela visiten, nästan vad som helst som är ätbart och svenskt tas glupskt emot, till och med ambassadens snittar med skagenröra, trots elva års vegetarianism. Men vid oxfilé-snittarna gick dock gränsen. Ja, snart två års utlandsvistelse utan en enda liten fot på svensk mark börjar kännas och nedräkningen till mina tre julveckor i Sverige är i full gång.

En månad, två veckor och två dagar kvar.

Jag har i princip inga svenska kompisar här. En endaste en, och på hans fester träffar jag en del av biståndssvenskarna som också är här. Så gott som hela min bekantskapskrets består av folk från Underlandet, och jag känner inget större behov av att utöka den med svenskar, inte just nu i alla fall.

Men såna där ambassadtillställningar och andra svenska evenemang (som julbasaren i svenska kyrkan i Andra Landet, där man kunde köpa knäckebröd, citronpeppar, lussekatter och pepparkakor), ger mig alltid lite hemlängtan. När jag går runt bland de där linblonda, femmeterlånga personerna som har det där speciellt svenska sättet att titta och prata, på en utställning med svenska barnleksaker så känns det lite i hjärtat. Det är ju hemma, det är rötter och det är tillhörighet. Vad gör jag egentligen på andra sidan jorden?

Men jag vet att jag skulle längta ihjäl mig efter Underlandet om jag skulle få för mig att flytta hem till Sverige, jag har ju gått med en längtansklump i magen efter den här kontinenten de senaste fem åren under alla perioder jag har varit hemma i Sverige.

Mitt val är Underlandet och det känns som hemma. Men det kan inte hjälpas att den där längtansklumpen i magen ändå poppar upp när man serveras skagenröra på grovt bröd av en gulhårig blåögding.

En månad, två veckor och två dagar kvar.

Annonser

2 responses to “Existensiell ångest?

  • Anna

    Det är charmigt att sakna Hemma sådär! Efter dina tre veckor här lär du längta tillbaka till Andra Landet, precis som du säger. När du väl är här får du föräta dig på skagenröra 😀

  • Tebasile

    Jag vet hur det känns, och jag har ändå bott utomlands i 58% av mitt liv. Jag tror att man aldrig slutar sakna – och tur är väl det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: