Telefonsamtalet

Den åttonde september fyller Den Där år. Förra året var det han och jag, och middag på restaurang och överraskningspresenter från hans favoritaffär i Underlandet och fest med alla vännerna. I år var det han och Den Nya och detaljerna vill jag inte veta.

Men jag ringde. Efter fyra månaders tystnad kände jag att det var dags att bryta isen. Inte för att allt är glömt och förlåtet, men för att jag aldrig har varit en långsint person och jag inte har något intresse av en berlinmur mellan oss, vi som en gång i tiden var så nära. Det där stora och viktiga som var vi.

Han höll nästan på att ramla av stolen av förvåning. Det var telefonsamtalet han minst av allt förväntade sig på sin födelsedag.

Och jag fick gelében, men det var bra. Vi pratade i nästan en halvtimme om allt som hänt i våra liv sen sist och våra framtidsplaner, och vi undvek båda nogsamt ämnet kärlek och han nämnde inte Den Nya ens i en ynka liten bisats.

Det var skönt att prata, att sluta fred, även om vi inte pratade ett dugg om vad som hänt. Sen dess har vi inte hörts, och det behövs nog inte heller. Han kan få dyka upp i mitt liv igen när han kommer tillbaka till Underlandet om han vill, men han kommer aldrig mer att bli den han var för mig. Det är dags att gå vidare och jag är redo.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: