BH galore

Min inre bekräftelsehora har gått bärsärkargång på sistonde, damn.

Jag har ju R, jag gillar R, egentligen har jag inte så stor lust att vara med någon annan än R och jag tror till och med att det är så att även om vi inte har ett officiellt förhållande och inte ses särskilt ofta är det nog meningen att vi inte ska hångla runt med andra.

Fair enough, om det inte vore för bekräftelsehoran. För R råkar vara jättebra på många sätt, men han är tamejfan en av de minst expressiva personer jag träffat på. Han säger ingenting. På sin höjd kan han säga ”jag också” om jag säger ”jag gillar dig”. Han kan till och med svara ”ok” om jag säger på msn att jag har lust att träffa honom. Ok!?!?! Hallå, vad hände med ”jag längtar efter dig”? Jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger han på eget initiativ sagt något gosigt. Och jag vet att han tycker om mig, det märks, men jag vill och behöver höra det också.

Så dök en annan person upp, som råkar vara skyddsängelns lillebror. Lill-ängeln sockrar mina öron med vackra ord, talar om för mig hur vacker jag är och hur mycket han tänker på mig och jag bara smälter. Så han fick följa med mig hem. Två gånger.

Men hur säger man sen till någon att ”du, det här var kanske inte någon bra idé, för jag är ju faktiskt inte intresserad av dig egentligen, utan mer av bekräftelsen du ger mig och ja, nu har jag fått den så jag tror att det är bra nu, för egentligen är jag ju dessutom intresserad av en annan, och för övrigt är sexet sjukt mycket bättre med honom.”?

Särskilt när han berättar hur han har tänkt på mig precis hela tiden sen vi sågs sist och hur han allra helst skullt vilja träffa mig varje dag… Så jag säger i alla fall att stopp i backarna, jag vill inte ha någon relation, varken nu eller sen (fast jag utelämnade med dig-biten), och jag lovar ingenting, det här kan vara sista gången, gör dig inga illusioner, och om du inte slutar att säga ”varje dag” så kommer jag att fly härifrån springande.

Men det var kanske dumt ändå att trassla in mig med Lill-ängeln från första början, särskilt när jag visste att jag inte ville något annat än att få lite bekräftelse, särskilt när han nu såhär i efterhand verkar vara inne på ett helt annat spår och särskilt när jag hela tiden tänkte att ”jag skulle hellre vara med R just nu” och får en liten klump i magen.

Förbannade bekräftelsehora.

Annonser

4 responses to “BH galore

  • sara

    Ha! Jag har precis varit i samma dilemma, trasslat in mig i nåt med en person som ALDRIG ger mig bekräftelse. Aldrig. Den enda skillnaden mot ditt konstaterande är att jag faktiskt insett att jag inte pallar, hon måste ge mig mer än så för att det ska vara värt det. Så jag avvecklar istället. Och siktar mot att bekräftelsehoran ska bli liiiite bekräftad på annat håll, eller nåt, iallafall. Hon mår ju så dåligt annars, den där stackars horan.

  • underlandet

    Ja, du kanske har rätt, problemet är bara att jag verkligen gillar R, i övrigt alltså. Men jag får väl se hur det går i längden. Lill-ängeln är nog i alla fall inte kortet jag ska satsa på, det var ren och skär bekräftelse för stunden och mer än så varken är jag eller kommer jag att bli intresserad av att få från honom.

    Hur som helst väntar jag på att R ska dyka upp i min dörröppning nu vilken minut som helst… Mums.

  • Annaluna

    Min M är lite sådär, säger ingenting. Igår var första dagen någonsin – och då snackar vi snart 2 år sammanlagt (varav dryga 1 år 3 mån tillsammans, officiellt) – då han sa hur fin och söt jag var HELA tiden. Jag fick en chock. En gång under denna tid har han spontant sagt ”jag tycker om dig”, kanske två. I början tyckte jag det var skitjobbigt (min bekräftelsehora var starkare då), men nu känns det lite lättare eftersom han ialalfall VISAR. och när han väl säger nått, då är det så mycket mer värt än när någon annan gör det! Så; jag vet inte. Stå ut och vänta på att ”det blir bättre” eller vad göra? Har du sagt till honom hur du känner? (vilket typ aldrig funkar ändå, men iallafall)

  • underlandet

    Mmm… jag anade just att M är sådär också (efter vad jag förstått av ditt bloggande). Och ja, du har rätt i att det blir mer värt de saker han väl säger. Men ändå, ibland vill jag bara att han ska latino-smöra lite, det behöver inte ens vara särskilt sant allt han säger, bara han säger det (ibland, alltså, och inte till överdrift). Men jag får se. Kanske vänjer man sig.
    Jag skulle vilja säga något men samtidigt känner jag att vi inte riktigt har en sådan relation att jag har ”rätt” att ”kräva” sånt. Vi är ju inte officiellt tillsammans, utan något slags mellanting mellan det och kk.
    Ja, jag vet inte, tiden får utvisa, tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: