Det som nästan hände

Fan.

Igårkväll var det avskedsfest för en kompis som flyttar till en annan del av Underlandet, långt bort härifrån. Vi hängde på ett hak och drack och dansade och sen blev det sent och många var fulla och vem bodde närmast, jo jag. Så hälften drog hem och andra hälften hamnade hemma hos mig. Därav exet.

Exet, han som jag haft en utdragen flirthistoria med på msn under nästan ett år sedan vi hånglade på fyllan här i Underlandet precis innan jag åkte hem till Sverige i nästan ett år. Så kom jag tillbaka till Underlandet och det blev romans, på en gång. Men det var för ett år sedan, och jag var inte i Underlandet ens en månad, och det kan man inte bygga något på, särskilt inte när man vet när man kan ses igen.

Så jag åkte till Andra Landet och där bodde jag i ett helt år och där träffade jag kärleken, han som också är från Underlandet men som just nu bor i Andra Landet (fast snart, ganska snart, kommer han äntligen hit till mig). Den där kärleken som är den här personen vill jag bilda familj och spendera resten av mitt liv med.

Men exet finns ju här i Underlandet och fan, han är något alldeles extra, och det tog ju inte slut för att vi inte längre tyckte om varandra utan för att det helt enkelt inte kunde bli. Och vi har varsin kärlek och vi är lyckliga. Men det vibbar, det vibbar en massa mellan oss. Och med lite alkohol i kroppen kan det vara frestande nära att trampa över gränsen.Vi trampade inte över gränsen, inte tekniskt sett. Men gränsen fanns där och trippades på hela tiden, och vi dansade hela natten och vi kramades och höll handen och vi sa jag tycker så mycket om dig och vi somnade omslingrade. Och det kanske är att ta ett enormt klavertramp rakt över gränsen, trots att vi inte gjorde något, tekniskt sett alltså. Det är tanken som räknas, kanske?

Så jag har ångest idag. Jag tänker fan. Och så funderar jag på att ringa till honom, jag skulle vilja tala ut, men vad skulle jag säga? Så jag har inte ringt. Inte än.

Idag pratade jag med kärleken och han frågade vad jag gjorde igår kväll och jag berättade att vi var ute och drack men ingenting om att vi spenderade natten här, trots att det inte låg något fel i det, och vi var ju fem stycken och fan, vad fel ute jag är.

Annonser

2 responses to “Det som nästan hände

  • sara

    Å, vad jobbigt. Men allt det där handlar om hur man definierar otrohet, och vart man sätter sin egen gräns. Men jag förstår din ångest, det är bara frågan om vad som skulle blivit bättre om du sått frön av osäkerhet hos din kärlek, om du själv inte tycker att du varit otrogen.

    Sen tror jag tyvärr inte att man kan göra så mycket åt sådana där attraktionsfällor mer än att inte träffa den där personen som gör en sådär galet sugen på att vara otrogen, alls. Det blir för mycket vibb och frestelse över det helt enkelt.

  • underlandet

    Ja, jobbigt jobbigt… Och det är när sådant här händer som man märker hur otroligt svårt det är att dra någon slags gräns för vad som är otrohet, egentligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: