Jag pallar verkligen inte när saker och ting inte funkar och man inte kan göra någonting alls åt det utan bara vänta tålmodigt.
Frustrationen, den gör mig galen.
Just nu känner jag för att gråta av frustration över att vi inte har något varmvatten. Sedan i onsdags, förra veckan. Först var det tydligen någon gasläcka och nu är det tydligen ett elfel som de inte får någon rätsida på och som gör att varmvattentanken inte funkar.
Varenda dag säger de att ”det är fixat idag på eftermiddagen”. Nu är klockan fyra på måndagseftermiddagen och vi har fortfarande inget varmvatten. Imorgon är det helgdag.
Jag hatar att duscha i kallvatten. Jag klarar verkligen inte av det, det känns som att hjärnan ska förfrysa. Vill ni tortera mig, tvinga mig att duscha kallt.
Så jag stampar i marken av frustration och finaste O ställer sig på toalocket och häller sakta uppvärmt vatten över mig ur en hink så att det nästan känns som en riktig dusch. Och jag fryser ändå.
Sen känner jag mig sjukt bortskämd, när jag bor i ett land där många inte ens har tak över huvudet, än mindre ens en kall dusch. Och jag vet att jag har det bra i jämförelse, men jag skulle ändå helst vilja strypa någon just nu.