Barn

Idag är en sån där dag då jag vill göra barn nu och på en gång. Att vänta tills årsskiftet, då vi har sagt att jag ska sluta med p-piller känns som en evighet.

Och nej, jag tänker inte ens tänka tanken att det troligtvis inte går bara sådär på en gång heller.

Kulturkrockar

Nu är jag sugen på att skaffa barn ASAP igen. Det går i vågor, det där. Jag vill alltid ha barn, men ibland tänker jag att det kan vänta ett år, och ibland tänker jag att jag borde kasta p-pillren omedelbums. Just nu är jag inne på det senare.

Det är bara ett problem.

Vi kan verkligen inte bestämma namn. Det måste vara något som funkar på både svenska och spanska, inga åäö, alltså. Inte heller några ñ, eller namn typ Jorge som i princip är outtalbara på svenska.

Men det finns ändå rätt mycket att välja mellan. Problemet är bara att alla, precis alla tjejnamn jag gillar tycker O är helt fruktansvärda. Sverige och Underlandet är helt i ofas när det gäller generationer, så de namn som är fina bebisnamn i Sverige är tantnamn här. Elsa, till exempel. NEEEEEJ gastar O, vår dotter kommer att bli retad i skolan och hon kommer aldrig att förlåta oss för att ha gett henne ett sånt namn.

De enda två namnen vi kunnat enas om, Emma och Maya (med den stavningen eftersom J uttalas helt annorlunda på spanska), funkar inte på grund av kombinationen med Os efternamn (och här har man två efternamn, först pappans första sen mammans första, det går inte att byta ordning).

Vi får nog vänta ett tag till med att göra barn.

———-

PS: Alla måste kolla på videon i förra inlägget. Så. Jävla. Bra. Jag dör.

PS2: Skotermannen meddelar:

Nu får det fan bli fredag nån gång! ush så läss man är..

Själv tycker jag snarare att den här veckan har gått rätt fort.

Barnlängtan

Jag läser om Saras och Debbies barncravings och det krampar till lite i livmodern. Jag vill också. Nu.

Jag blir skitstressad över att jag fyller 31 i år och läser om hur fertiliteten bara rasar och vi har inte ens börjat försöka ännu. Hemma får alla mina kompisar barn till höger och vänster och jag blir avundsjuk, jag vill också lägga upp magbilder på Facebook.

Men så bor jag i Underlandet och här är folk inte stressade alls. De som överhuvudtaget vill ha barn, vill säga. Med tre månaders mammaledighet, svindyra dagis, skolor, universitet, sjukvård, är barn inte en självklarhet för alla, för här är faktiskt barn ett hinder för mycket annat i livet.

Jag kan inte tänka mig att vara utan.Men när jag nämner för folk här att jag känner mig stressad är det verkligen ingen som fattar. ”Äsch du fyller ju bara 31, vänta ett par år, 35 är en jättebra ålder att skaffa barn i.” What?

En kompis till mig firar sin 36-årsdag idag. Det har ganska nyss tagit slut mellan henne och hennes pojkvän. Men hon är inte stressad alls. ”Jag kanske vill ha barn någon gång i framtiden, men inte just nu.”

Här, i ett land som har jättestränga abortlagar och skyhöga tonårsgraviditetssiffror, finns liksom inte en tanke på att det inte skulle gå. Det är ofrivilliga graviditeter man hör om, inte ofrivillig barnlöshet. Och eftersom landet svämmar över av oönskade barn så säger alla ”man kan ju alltid adoptera annars”, när jag hetsar om att det faktiskt inte alls är så säkert att det går så himla lätt.

Jag har inget emot adoption, jag följer en adoptionsblogg just nu och det är fantastiskt att läsa om. Men jag vet inte. Lite är det nog att jag är nyfiken hur en mix mellan mig och O blir, men framför allt så skulle jag inte vilja vara utan upplevelsen att vara gravid.

O vill, men inte just nu. Sen, i framtiden, precis som alla andra underlänningar. Som om det skulle vara mer lägligt om ett år än nu. ”Tänk på barn nummer två!” säger jag, för det gäller ju att vara tillräckligt ung för att det ska funka med tvåan också, varken O eller jag vill att vårt barn ska växa upp utan syskon. ”Ja, ja, men det ordnar sig”, säger O, för precis som alla latinos är det här med att planera, tänka taktiskt, ha en backup, inte hans grej.

Vi har i alla fall skaffat privat sjukförsäkring nu. Ett litet steg på vägen.

Så jag tänker på Den Där och Den Nya som väntar barn nu, hon är ju 35. Och att jag, i alla fall när jag var 26 hade extremt lätt att bli gravid. Och att jag ätit p-piller hela livet sen typ 14 års ålder (utom de där månaderna när jag var 26), och det ska ju tydligen förlänga fertiliteten.

Och så andas jag ut ett litet tag till. Motvilligt.

Champagne vs barn

Exet, aka Den Där, publicerade just ett foto på sin Flickr. En sticka med två blå streck.

På andra sidan Atlanten, i Sverige, skaffar folk barn till höger och vänster så fort att jag knappt hinner med i svängarna.

Nu blev jag sådär vansinnigt sugen på barnalstring igen. Jag som skulle vänta till efter bröllopet (så jag kan dricka champagne). Vi kanske kan dricka champagne innan, jag och O?

Barncravings

Igårkväll när vi låg i sängen och egentligen skulle sova, men pratade halva natten istället sa plötsligt O till mig

Du, i påsk när vi var ute på landet med grannarna blev jag så himla sugen på att skaffa barn med dig. Typ nu.

Hurra!

Jag har typ varit sugen på att skaffa barn med O sen vi träffades.