Flyttpackar för fullt, och gamla lägenheten är ett kaos som det ska vara någon slags ordning på senast imorgon bitti klockan åtta när flyttbilen kommer.
Det känns som att det är julafton imorgon. Hej, Drömlägenheten och sambolivet med O. Det har gått fort sen den första dejten, men allt känns så rätt. Nu är det dags för det nya tillsammans.
Men det känns ändå på något sätt lite vemodigt. Att lämna gamla lägenheten, alltså. Här där jag bott i ett och ett halvt år nu. Första (och troligtvis enda) gången i livet jag bott helt själv, och första boendet på sisådär sju år som inte hade ett slutdatum, som var en plats där jag skulle kunna bo hur länge som helst, i teorin i alla fall. Det var i gamla lägenheten jag byggde upp mitt liv i Underlandet, och nu ligger det mesta i lådor och väggarna är tomma.
Dags för nästa steg.
Dan före dopparedan.
