Julknark

Jag har just upptäckt att SRs webbradio har en kanal som heter ”klassisk jul”. Hurra! Nu kan jag knarka svensk julstämning dygnet runt.

Hoppas han har rätt

Det var en kort och koncis intervju, 20 minuter eller så tog den. Inte speciellt svår och jag känner att jag lyckades bra. Man kommer väl alltid på sen saker som man borde sagt som man inte sa, eller saker man borde sagt annorlunda. Men överlag gick jag därifrån med en bra känsla i magen. Som att det här nog kan gå vägen.

När jag gick ut därifrån sa dörrvakten:

Märk mina ord, du kommer att stanna hos oss. Kom ihåg det.

”Om det sker ett mirakel” har de beslutat sig och jag får besked imorgon (eller blir kallad till en andra intervju då), annars får jag vänta till början på januari. Det är oliiiiidligt spännande.

Halva inne

Intervju imorgon bitti.

Håll tummarna skithårt, plis.

Nervös väntan

Idag klockan 10 gick ansökningstiden ut för det där jobbet som jag så gärna vill ha. Den här veckan ska det intervjuas och tas beslut. Innan fredag vet jag om jag går på semester eller slutar för gott. Kanske redan idag vet jag om jag får komma på intervju.

Jag hoppar till av nervositet varje gång det syns en (1) bredvid ”inbox”, och varje gång min mobil ringer.

Shit pommes frites, hoppas de bestämmer sig snart, annars kommer jag att vara ett nervvrak innan veckan är slut.

Nedräkning

Dagar kvar på terminen: 0 (äntligen färdig, och sista slutarbetet lämnas in imorgon)

Dagar kvar till mamma och pappa kommer: 10

Dagar kvar till semestern: 10

Jag längtar IHJÄL mig.

Mitt kall

Jag har precis kommit hem från en intervju med en av Underlandets mesta feminister och aborträttskämpar. Som ägnat sitt liv åt att skriva böcker och debattartiklar och forskningsrapporter om kvinnors rätt till sina egna kroppar, och åt att vara feministisk aktivist.

Jag vill vara som hon. Det är precis vad jag vill ägna mitt liv åt. Jag vill bidra till att alla kvinnor har tillgång till laglig, säker och fri abort. Och när jag är i pensionsåldern ska jag också sitta i min bekväma läsfåtölj i min snygga lägenhet och skriva reportageböcker. Om en svunnen tid då laglig abort inte var en självklarhet.

Jag vill ha ett jobb där jag kan ägna tiden åt att intervjua andra tuffa feminister som hon, åt att skriva debattartiklar och åt att demonstrera mot onda lagar.

Jobbet jag har sökt på ambassaden är administration. Men ingen resa som inte börjar med ett steg (för det är ju naturligtvis bara början på min lysande Sida-karriär där jag i framtiden bara kommer att jobba med en massa spännande genusprojekt. Såklart).

Längtan

Om mindre än två veckor kommer mamma och pappa. Då har jag tagit ut tre veckors semester och ska hänga med dem 24-7 och resa runt till olika hörn i Underlandet medelst hyrbil och flyg.

Jag längtar nästan ihjäl mig. Både efter mina finfinaste föräldrar som det var ett helt år sen jag såg, och efter semester.

Jag är ju som sagt hur less som helst på mitt jobb och vill helst sluta nu. Så jag går runt och låtsas att det är de två sista veckorna på jobbet för alltid och inte bara innan semestern. För jag har nämligen sökt ett nytt jobb, på svenska ambassaden, och får jag det börjar jag samma dag som jag skulle kommit tillbaka till jobbet från semestern. Åh, hoppas, hoppas, hoppas.

Finaste jullåten

Eftersom Jenny la upp sin bästa jullåt vill inte jag vara sämre. Min absoluta, absoluta favorit är:

Förra året fick jag ett ryck och laddade ner allt jag kom över i julväg, vilket ledde till att julspellistan i min iTunes innehåller allt från O Helga Natt med Ingvar Wixell till Santa Claus is Coming to Town med Michael Bolton. Men A Fairytale of New York finns dubblerad så att det är dubbelt så stor chans att den kommer upp i julspellistan (som går varm nu i dagarna) än vilken annan jullåt som helst. Ingen jul utan the Pouges.

Morr, morr

Jag är uppe i ottan eftersom en viss sambo har en förmåga att glömma bort att stänga av mobilens väckarklocka på helgen. Själv sover han sött vidare, han kom ju inte hem förrän vid tvåtiden i morse, efter att ha varit ute och festat med arbetskompisarna efter jobbet, utan att ringa eller tänka på att jag kanske skulle bli orolig av att han aldrig dök upp hemma.

Men själv är jag alltså vaken eftersom jag gick och la mig tidigt av uttråkning och alltså var någorlunda utsövd när väckaren ringde alldeles okristligt tidigt, och inte kunde somna om.

Nu funderar jag på hur jag ska lägga upp mitt morrande när mannen väl vaknar

Åh, vilken bitterfitta jag är, men på sånt morgonhumör får man vara när man är ofrivilligt uppstigen klockan sex en lördagsmorgon, så det så.

Vill man vara fin så får man lida pin

Jag gick och impulsköpte mig en sån här igår (mitt 22-åriga hardcorefeminist-jag hade nog svimmat på kuppen, tur att man inte kan se in i framtiden).

Det är ju inte precis skönt (särskilt inte underarmarna, ajajaj), men gud så praktiskt. Särskilt för en latmask som jag som väntar veckor mellan varje benrakning. Klart värt investeringen tänker jag.

Men jag vet inte vart den där tjejen på drygt några tjugo som slängde rakhyveln och packade ned allt smink i en kasse och gav det till närmsta korridorsgranne tagit vägen. Hon skulle nog säga att sitt 30-åriga jag är en sellout till patriarkatet. Jag tänker att jag blivit mer pragmatisk och inte så svartvit och väjer mina strider, men jag vet inte egentligen, om det kanske ändå inte är mer av en fin omskrivning för att sluta stå upp för sina ideal.